Kardborrerot: läkande egenskaper och kontraindikationer

Kardborre är en av de vanligaste växterna; den kan hittas på ödetomter, längs vägar, och ibland även i trädgården om den inte sköts ordentligt. Den används både inom officiell medicin och folkmedicin. Man använder främst roten som medicinskt råmaterial, bladen används mer sällan eftersom de innehåller mindre nyttiga ämnen.

Hur växten ser ut

Det finns flera arter av kardborre, men skillnaderna är små. Den vanligaste är stor kardborre – en tvåårig ört som kan bli 0,6–1,8 m hög. Dess mest anmärkningsvärda del är det kraftiga pålrotssystemet. Roten är stor och tjock, och kan bli upp till 60 cm lång.

Stjälken är rak och räfflad, och grenar sig kraftigt upptill. Första året bildas bara blad som bildar en basal rosett. Andra året får kardborren både raka stjälkar och vanliga blad – stora, med jämna kanter, mörkgröna ovanpå och gråaktigt luddiga undertill.

Kardborren blommar med purpurvioletta blommor samlade i runda korgar. De är 30–40 mm i diameter, inte större. Detta sker i juli–augusti. I slutet av sommaren och början av hösten kommer frukterna, som är bruna nötter.

Många känner också till en annan variant – ullkardborre. I folkmun kallas den oftast för repenik. Det är också en tvåårig växt med lång och köttig rot. Bladen är stora, men i allmänhet mindre än hos stor kardborre. Och blommorna hos repenik, som har små taggar som fastnar på kläder, är välkända.

Var den växer

Denna växt är vida spridd över hela Eurasien i tempererade klimatzoner. Den finns i Skandinavien, Storbritannien och Medelhavsområdet. Den kom till Europa från Ryssland, där den är utbredd över hela territoriet ända till Sibirien, Mellanöstern och Fjärran Östern. Kardborre finns också i Japan, Kina och till och med Indien. Relativt nyligen (i biologisk mening) har kardborre förts till Nordamerika och Latinamerika.

I naturen kan kardborre växa i skog och bland buskage, men föredrar platser nära mänsklig bebyggelse. Den växer ofta på skräpiga eller övergivna områden där jorden är kväverik.

Insamling och förvaring

Som medicinskt råmaterial kan endast rötter från första årets kardborre användas. Hos 'andraårsplantan' blir roten träaktig och innehåller nästan inga nyttiga ämnen. Förstaårsplantan kan kännas igen på avsaknad av blomstjälk.

Rötterna bör grävas upp i september-oktober, eftersom de innehåller mest nyttiga ämnen då. Gräv försiktigt för att inte skada dem, genom att gräva runt rosetten på tillräckligt stort djup med tanke på den betydande längden. Låt den uppgrävda roten torka först, skrapa sedan bort jordrester. Vissa örtkunniga anser att roten inte bör tvättas eftersom nyttiga ämnen då följer med vattnet. Men de flesta moderna fytoterapeuter anser att roten ändå bör sköljas i rinnande vatten, torkas, och sedan kapas den del av plantan som sticker upp ovanför marken vid rothalsen, och först därefter påbörja torkningsprocessen.

Eftersom rötterna är stora skärs de i bitar på 5–10 cm. Tjocka rötter bör dessutom delas på längden.

Plantan torkas utomhus eller inomhus om det är väl ventilerat. Vid hög luftfuktighet är det bättre att torka rötterna i torkar avsedda för grönsaker och frukt, med en skonsam temperatur på 45–50 grader.

Torkade rötter förvaras i papperspåsar eller linnesäckar på en mörk och torr plats. Hållbarheten är 3 år. Vissa örtkunniga rekommenderar att förvara råmaterialet som pulver efter att ha malt det med en kaffekvarn.

Kan man frysa
Kardborrerot kan frysas. Den förlorar inte läkande egenskaper. Rötterna tvättas, rensas, torkas, skärs i bitar och läggs i frysen i speciella påsar eller plastbehållare.

Kemisk sammansättning

Kardborrerot används som medicinskt råmaterial. Men den har även ett näringsvärde. Modern industri överväger möjligheten att använda puré av kardborrerötter som råmaterial för dietprodukter, inklusive mejeriprodukter. Förr i tiden åt man de bakade rötterna.

Alla nyttiga egenskaper hos kardborrerot beror på dess kemiska sammansättning. Alla ingående ämnen är inte helt utforskade, men redan idag anser forskare att kardborre är en skattkista av nyttiga ämnen. Roten innehåller:

1. Polysackariden inulin (dess halt uppgår till 45%). Detta ämne är en prebiotika (det återställer den nyttiga mikrofloran och reglerar matsmältningen), och deltar aktivt i metabolismen. Tack vare inulin absorberas vitaminer och mineraler bättre, gifter utsöndras, kolhydratomsättningen regleras, vilket sänker blodsockernivån. Detta ämne hjälper till att stärka immunförsvaret.
2. Eterisk kardborreolja.
3. Fettsyror (t.ex. stearinsyra och palmitinsyra).
4. Glykosider, som är nödvändiga för normal matsmältning och hjärtfunktion.
5. Garvämnen.
6. Sitosterol och stigmasterol är fytosteroler, det vill säga ämnen med hormonliknande egenskaper som kan ersätta dagens konstgjorda hormoner (men utan deras biverkningar).
7. Organiska syror (inklusive koffeinsyra, som är känd för sina antioxidativa och antiinflammatoriska egenskaper).
8. En hög proteinhalt (upp till 12%), vilket gör kardborreroten till en värdefull livsmedelsråvara, i synnerhet eftersom den smakar som palsternacka eller persilja.
9. Askorbinsyra, som avsevärt förbättrar blodkärlens tillstånd och är en antioxidant.
10. B-vitaminer, som normaliserar nervsystemets funktion och deltar i ämnesomsättningen.
11. Mineralsalter, inklusive kalcium och kalium, utan vilka hjärtmuskelns arbete är omöjligt.

Alla typer av kardborre har denna sammansättning. Skillnaden ligger främst i proportionerna och den specifika massan, men den är inte alltför betydande. Inom medicinen har stor kardborre (Arctium lappa) blivit vanligast. Detta beror på att den förekommer oftare i naturen och dessutom har en större rot.

Av ovanstående data framgår att de viktigaste komponenterna i kardborrens sammansättning är fibrer och kostfibrer samt proteiner. Intressant nog finns många av mineralämnena inte i märgen utan i rotens skinnartade hölje. Därför rekommenderas det att inte skala roten vid framställning av läkemedel baserade på detta råmaterial.

Kardborrerotens läkande egenskaper

Kardborreroten har ett brett spektrum av läkande egenskaper. Särskilt:

1. Ger snabb vävnadsregenerering, vilket gör att den kan användas som ett sårläkande medel.
2. Har förmågan att sänka blodsockernivån.
3. Lindrar inflammation.
4. Främjar normal produktion av bukspottkörtelenzymer.
5. Verkar som ett milt laxermedel.
6. Har antiseptisk och bakteriedödande verkan.
7. Har gallflödesstimulerande effekt och hjälper till att normalisera leverfunktionen.
8. Normaliserar matsmältningsprocesserna.
9. Har en urindrivande effekt, vilket gör att den kan användas vid njursjukdomar samt för att eliminera ödem vid andra patologier.
10. Påskyndar ämnesomsättningsprocesser.
11. Lindrar klåda vid allergiska reaktioner.
12. Förbättrar hudens och hårets tillstånd.
13. Har febernedsättande egenskaper, tack vare vilka den används vid behandling av förkylningar (desto mer eftersom kardborreroten också har en uttalad svettdrivande effekt, vilket är viktigt vid virusinfektioner eftersom det gör att gifter snabbare kan utsöndras).

Det är förståeligt att kardborreroten i sin antibakteriella verkan är sämre än moderna antibiotika, och dess smärtlindrande effekt är svagare än icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Därför ersätter den inte antibiotika vid allvarliga bakterieinfektioner, utan används som ett medel för kombinationsterapi.

För kvinnor

För kvinnor är denna produkt användbar av flera anledningar. För det första hjälper dess antiinflammatoriska egenskaper att bekämpa olika sjukdomar i bäckenorganen. För det andra behandlar det höga innehållet av fytosteroler PMS, mastopati och förbättrar tillståndet vid klimakteriet. Och för det tredje gör kardborrens antioxidantegenskaper att den kan användas för att bekämpa rynkor och förbättra hudens tillstånd.

För män

För män är kardborrerotens antiinflammatoriska egenskaper av störst betydelse, eftersom de spelar en särskilt viktig roll vid behandling av prostatit. Men en rad studier har visat att denna växt innehåller komponenter som kan stoppa vävnadsförstoring som är typisk för prostataadenom, vilket också är mycket viktigt. Slutligen avhjälper denna växt förstoppning, som män lider av oftare än kvinnor.

Avkok av kardborrerot och te baserat på det hjälper också till att rena blodkärlen, vilket minskar risken för kolesterolplack och utveckling av kranskärlssjukdom – ytterligare en patologi som är vanligare hos män.

Under graviditet

Eftersom det för närvarande inte har genomförts studier som skulle bevisa säkerheten av att använda kardborrerot under graviditet, råder många läkare att avstå från att konsumera produkter baserade på den. Roten innehåller fytosteroler som kan påverka den blivande moderns hormonnivå. Men detta gäller endast intag av kardborrepräparater internt. Att använda avkok för att skölja håret under graviditeten är okej. Detta gäller även amningsperioden, då intag internt är förbjudet för att undvika allergi.

För barn

Barn under två år bör inte använda preparat baserade på kardborrerot. Därefter ges extrakt och avkok till förskolebarn vid hosta, förkylningar och allergi.

Vid viktminskning

Inom dietetik används kardborrerot av flera anledningar. För det första på grund av förekomsten av kostfiber. De har egenskapen att påverka ämnesomsättningsprocesser, genom att påskynda metabolismen och förbättra utsöndringen av gifter från kroppen. Intressant nog, i länder i Stillahavsregionen, som är kända för att fetma är sällsynt bland deras invånare, tillsätts ofta kardborrerot i olika kaloririka rätter som innehåller mycket fett. Långt innan vetenskapliga studier genomfördes visste folken i dessa länder att kardborrerot förbättrar upptaget av sådana komponenter. Och modern vetenskap vet att detta beror på inulin.

Det finns i många växter, inklusive jordärtskocka. Men kardborrerot är rekordhållare i detta avseende. Inulin har en behaglig söt smak och neutral lukt. Kardborreroten i sig har inte heller någon stark arom, så den kan användas i en mängd olika dieträtter. Bara 8–10 g inulin per dag räcker för att normalisera blodsockernivån, förbättra ämnesomsättningen och stimulera utvecklingen av bifidobakterier. Det innebär att man behöver äta 25–30 g kardborrerot. Den kan användas i grytor eller sallader, eller för att göra sylt enligt receptet nedan. Naturligtvis kommer en begränsning av fettintaget att avsevärt öka kardborrens effektivitet för viktminskning.

Roten av denna växt har även en urindrivande effekt, vilket gör att man kan bli av med överflödig vätska i kroppen. Detta hjälper också till att minska vikten. För att uppnå denna effekt kan man dricka en kopp te av kardborrerot varje dag. Det ökar inte blodtrycket och hjälper till att rena blodkärlen, vilket också är bra för hälsan.

Kardborrerot i folkmedicinen

Kardborre används inom folkmedicinen inte bara i Ryssland, utan även i många andra länder – Bulgarien, Kina, Japan. Den anses vara ett bra botemedel mot stomatit, gikt, bronkialastma och även gynekologiska sjukdomar.

Vid diabetes

Kardborrerot innehåller ämnen som hjälper till att normalisera blodsockernivån. Därför dricker man avkok av kardborrerot vid typ 2-diabetes. Man gör så här – ta 4 msk hackade och först torkade rötter och häll på 300 ml kokande vatten, låt sedan dra i två timmar, helst i en termos (eller bara täck behållaren med avkoket med en varm filt).

Drick medlet tre gånger om dagen efter huvudmåltiderna, 100 ml (1/2 kopp). Före användning måste avkoket silas.

Vid pankreatit

Denna sjukdom är en inflammation i bukspottkörteln. Vid akut pankreatit måste man omedelbart söka medicinsk hjälp, inga avkok får drickas. Men vid kronisk sjukdom är växtbaserad behandling helt acceptabel (dock endast efter samråd med läkare).

Vid pankreatit tar man ett extrakt av kardborrerot. Man gör så här – ta 1 msk torkat krossat material, häll på 2 glas kokande vatten och låt dra i två timmar. Koka sedan upp medlet, låt sjuda på låg värme i 15 minuter och drick det avsvalnade och silade extraktet istället för te tre gånger om dagen, 100–120 ml.

Vid gastrit

De antiinflammatoriska egenskaperna hos kardborre hjälper även vid gastrit. Inom folkmedicinen är flera recept populära. För det första kan man dricka ett avkok av kardborrerot. För att göra det tar man 1 tsk torkad och krossad rot, häller över 200 ml kokt vatten (men inte varmt, utan rumstempererat), låter det dra i 8 timmar – bäst är att låta det stå över natten. På morgonen silas avkoket och man tar 70 ml (ungefär en tredjedel av ett glas) tre gånger om dagen en halvtimme före frukost, lunch eller middag.

Vissa örtkunniga föreslår att man förbereder avkoket på ett annat sätt. Man tar 1 tsk krossad torkad rot och häller över 400 ml kokande vatten. Låter det dra i 12 timmar. Nästa dag silas avkoket och man dricker 100 ml 4 gånger om dagen före måltider.

För det andra, vid akut gastrit rekommenderas att äta unga rötter av kardborre (från plantans första år), och då råa. Vissa örtkunniga rekommenderar att äta 4–5 sådana rötter. De måste vara färska. De ska ätas inom ett dygn efter att de grävts upp, annars förlorar de sina nyttiga egenskaper. Behandlingstiden är 2–3 veckor, därefter måste man ta en paus.

För det tredje kan man ta pulver av torkad kardborrerot malen i kaffekvarn, blanda det i lika delar med alkohol och honung och äta 1 msk tre gånger om dagen före huvudmåltiderna.

För tarmen

Vid behandling av sår i tarmen används samma recept som ovan för gastrit.

Vid förstoppning

Kostfibrerna i kardborrerot gör den till ett utmärkt medel mot förstoppning orsakad av tarmstörningar. Därför rekommenderas att lägga till roten i den dagliga kosten för att förebygga förstoppning. Man kan också dricka te som tillagas enligt receptet nedan.

Vid gikt

Denna sjukdom orsakas av störningar i saltbalansen. Kardborre kan inte normalisera den, men lindrar den inflammation som orsakas av den. Så vid denna sjukdom används den som en del av kombinerad behandling.

Medlet förbereds på följande sätt. Man tar 1 msk torkat material och häller över 0,6 l nykokt vatten, låter det sedan dra i termos (eller i en kastrull insvept i handduk) i två timmar. Därefter silas medlet genom ett filter (man kan använda gasväv) och man dricker 40 ml minst tre gånger om dagen 10–15 minuter före huvudmåltiderna.

Vid kolit

Kardborrens blad innehåller många ämnen som gör den effektiv mot sår i tarmen och kolit. Men även i roten finns dessa ämnen, om än i något mindre mängd. För behandling tar man 1 tsk torkad rot, häller över 0,4 l kokande vatten, låter det dra över natten i en termomugg och dricker 100 ml av avkoket 4 gånger om dagen. Drycken ska vara varm, eftersom kallt vatten bara förvärrar symptomen.

För levern

Innehållet i kardborreroten gör den inte bara till en gastro- utan även en hepatoprotektor – ett medel som är bra för leverceller (och till och med för hela gallvägssystemet eftersom den har en gallflödesfrämjande effekt). Vid leversjukdomar tar man en infusion av kardborrerot. För att göra den tar man 4 matskedar hackad torkad råvara per 2 koppar kokande vatten. Medlet får stå över natten i en isolerad behållare eller termos, sedan kokas det upp, kyls till en behaglig temperatur (så att det inte är för varmt men väl varmt) och silas. Den färdiga infusionen dricker man lite i taget under dagen.

Vid hemorrojder

Vid denna sjukdom är det mycket viktigt att förbättra matsmältningsprocessen. Detta kan hjälpas av prebiotikan inulin, som finns i kardborreroten. Dessutom har glykosider en mild laxerande effekt och bidrar till en normal avföringsprocess, vilket är mycket viktigt vid hemorrojder. Denna växt har också en smärtlindrande effekt – i den akuta fasen hjälper den att lindra obehagliga symtom. Kardborreroten minskar också svullnad, vilket minskar inflammation. Slutligen är den bra för att stärka blodkärlen.

I sådana fall tar man ett avkok av kardborrerot, tillagat enligt receptet nedan. Avkoket kan också användas för intimtvätt – salicylsyran i det hjälper till att läka sår snabbare.

Vid kolecystit

Eftersom kardborreroten har en gallflödesfrämjande effekt anses den vara ett bra medel mot gallstagnation orsakad av denna sjukdom. Men den minskar också inflammation, vilket är mycket viktigt vid behandling av kolecystit. I sådana fall rekommenderas att ta ett avkok av kardborrerot. Det tillagas så här: ta 2 matskedar färsk eller torkad råvara, häll över ett glas kokande vatten och värm ytterligare, inte direkt, utan genom att sätta behållaren i en större kastrull med vatten. Detta görs i ytterligare 20 minuter. Sedan låter man medlet dra i ytterligare en halvtimme tills det svalnat, filtrerar det och dricker 1 matsked oberoende av måltider på morgonen, vid lunch och på kvällen (men inte på natten).

Vid cystit

Detta är en inflammatorisk sjukdom i urinblåsan, vanligtvis orsakad av en bakteriell infektion. Kardborren lindrar inflammation och hjälper till att eliminera patogener. Dessutom har den en urindrivande effekt, vilket gör att gifter snabbare kan utsöndras och lindrar tillståndet. Men den används inte istället för antibiotika, utan i kombination med de läkemedel som läkaren ordinerat. I sådana fall rekommenderas att dricka ett avkok tillagat enligt receptet nedan.

Vid prostatit

De antiinflammatoriska egenskaperna hos kardborrerot gör att den också kan användas som ett medel mot prostatit. För detta bereder man en infusion – 2 matskedar färsk rot skuren i små bitar per glas vatten i rumstemperatur. Medlet får dra i två timmar, kokas upp, kyls, silas genom en fin sil och tas 100 ml tre gånger om dagen. Detta recept anses effektivt även vid prostataadenom.

Vid hosta

En infusion av kardborrerot, tillagad enligt receptet nedan, anses vara ett effektivt medel för att gurgla halsen vid halsfluss och andra luftvägssjukdomar. Denna procedur kan upprepas varannan timme.

Vid bronkit och andra sjukdomar som åtföljs av hosta, används också ett avkok – 1 tsk torkad rot per glas kokande vatten. Före användning silas medlet. Drick 1 msk 3–4 gånger om dagen. Avkoket löser upp slem och hjälper till att snabbt få bort det från andningssystemet.

Mot allergi

Som bekant är allergi en autoimmun sjukdom. Det går inte att bota, men man kan minimera risken för en stark reaktion, och med den uppgiften klarar kardborre sig utmärkt. För detta rekommenderas att dricka ett te tillagat enligt receptet som beskrivs nedan. Även avkok av kardborrerot hjälper till att ta bort manifestationer av hudallergisk reaktion vid diates.

För lederna

Vid artrit, reumatism och inflammatoriska ledsjukdomar är kardborrerot användbar genom att den minskar svullnad och feber, samt har en bakteriedödande effekt (och orsaken till artrit kan mycket väl vara infektioner orsakade av patogena mikroorganismer). Dessutom har växten en antiinflammatorisk effekt.

Vid dessa sjukdomar kan man inta ett avkok tillagat i vattenbad som beskrivits ovan. Man rekommenderar också att göra ett oljeextrakt, indränka gasväv i det och applicera en kompress på den problematiska leden.

Vid mastopati

Denna sjukdom orsakas ofta av hormonella störningar. Fytosterinerna som finns i kardborrerot kan hjälpa till att normalisera situationen. Inte utan anledning ingår denna växt i många färdiga preparat. Men före användning bör man ändå ta prover och konsultera sin läkare.

Vid mastopati tar man ett färdigt apoteksextrakt av kardrot enligt tillverkarens anvisningar. Men det är bättre att förbereda en infusion själv – för detta tar man 1 msk torkad kardrot, brygger med ett glas nyskållat vatten, låter svalna i en halvtimme och dricker sedan under dagen.

Vid cancer

Effektiviteten av kardborrerot mot cancersjukdomar är inte bevisad, men ett antal forskare anser det vara ett lovande förebyggande medel. Inom folkmedicinen föreslås följande recept för dessa ändamål – 10 g torkad kardborrerot finfördelas, 1 tsk blomhonung tillsätts, ett glas vodka hälls över och blandningen får stå i 10 dagar på en mörk och torr plats, och behållaren skakas då och då. Efter denna period anses tinkturen klar att användas. I förebyggande syfte rekommenderas att dagligen ta 15 ml av medlet utspätt i ett halvt glas vatten.

Mot parasiter

Kardborreroten kan även hjälpa mot mask. Ta 1 msk hackade kardborrerötter och lägg i en kastrull (emaljerad så att metallen inte reagerar med växtmaterialet), häll sedan över ett glas kokande vatten och värm blandningen i 10 minuter, men låt den inte koka. Ta sedan kastrullen från värmen och linda in den i en frottéhandduk eller filt för att behålla värmen. Låt medlet dra i en halvtimme under dessa förhållanden, sila sedan. Drick avkoket 50 ml tre gånger om dagen oberoende av måltider. Maximal effekt uppnås om man samtidigt tvättar sig med detta avkok varje dag.

För hjärtat

Ämnena i kardborreroten hjälper till att normalisera hjärtrytmen och förbättra hjärtats funktion. För detta mals torkad ung kardborrerot i en kaffekvarn till pulver. Ta sedan 1 tsk av detta pulver och häll över ett glas kokande vatten eller varm mjölk. Låt medlet svalna, det behöver inte silas. Ta 1 tsk tre gånger om dagen före måltid. Använd detta avkok som en kur i 10–14 dagar, gör sedan ett uppehåll på en vecka. För att uppnå önskad effekt upprepas kuren 2–3 gånger. Utöver detta hjälper kardborreroten att sänka nivån av 'dåligt' kolesterol, som ofta är orsaken till hjärt- och kärlsjukdomar.

Vid dysbios

Kostfibrerna i kardborreroten är prebiotika. Det vill säga, de skapar gynnsamma förhållanden för utveckling av den nyttiga mikrofloran, vars frånvaro orsakar dysbios. Därför är det mycket fördelaktigt att inkludera unga kardborrerötter i sin kost, särskilt råa eller kokta.

Men man kan bara tillaga dem på hösten, och i torkad form som kosttillskott är de inte lika nyttiga. Därför använder man under resten av året ett avkok av kardborrerot och maskrosrot för att behandla dysbios. Ta dessa ingredienser i lika proportioner, blanda, mal till pulver, ta 1 msk av materialet, häll över ett glas kokande vatten, koka upp igen och låt koka i 5 minuter. Drick detta medel istället för te på morgonen eller kvällen (man bör dock tänka på att det har en urindrivande effekt).

Vid kärlsjukdomar

Kardborrerot anses vara ett utmärkt medel för att förebygga och behandla tromboflebit. Men i sådana fall används dess oljeextrakt. Det tillreds på följande sätt. Ta 40 g nyuppgrävda rötter och låt dra i ett dygn i ½ glas vegetabilisk olja (solros- eller olivolja). Värm sedan medlet på svag värme i 15 minuter, sila och smörj in det problematiska området med det färdiga extraktet. Gör även kompresser – ta en gasbinda, doppa i extraktet och lägg över natten på det ömma stället, fäst med ett bandage.

Typer av läkande beredningar

Av kardborreroten gör man alkoholhaltig tinktur, olje- och vattenextrakt, avkok. Det finns många liknande recept, nedan kommer de mest effektiva att presenteras.

Infusion

Vatteninfusion gör du mycket enkelt – du tar 10–25 g krossade torkade rötter (beroende på hur stark koncentration du vill ha), häller över 2 koppar kokande vatten och låter dra i en termos i en timme. Detta medel hjälper vid gastrit, nefrit, vissa andra njursjukdomar, kolecystit och även mag- och tarmsår. I sådana fall dricker du 100 ml högst 3–4 gånger om dagen efter huvudmålen. Behandlingstiden är 20–50 dagar.

Infusionen används även som ett yttre medel. Den lindrar hudinflammation vid exsudativ diates, läker sår, desinficerar problemområden vid furunkulos. I sådana fall smörjer du den drabbade huden med den eller blötlägger kompresser.

Tinktur

På apotek kan du hitta färdig alkoholextrakt av denna växt, och hemma gör du tinktur. För det använder du antingen färskpressad juice från en nyss uppgrävd rot, färskt eller torrt råmaterial som du först krossar. Det andra alternativet anses vara bekvämare. Du tar kardborrerot och alkohollösning i proportionen 1:5. Då häller du den krossade färska roten med vodka eller 40%-ig alkohollösning och ställer behållaren med detta medel på en mörk sval plats. Där förvarar du den i två veckor, skakar om då och då, och sedan silas den.

Om du tar torr rot är koncentrationen av medicinska ämnen redan högre i den. Här blir proportionen så – 20 g råmaterial per glas vodka eller alkohollösning. Beredningsalgoritmen är densamma. För att förbättra smaken tillsätter du honung i tinkturen.

Avkok

Avkok av kardborrerot kan du göra på två sätt. I det första alternativet tar du 15–20 g torkad rot, krossar den, häller över ett glas vatten, kokar upp och sedan kokar du på svag värme i ytterligare 20 minuter. Därefter låter du det svalna i en halvtimme, silar det och tar 1 matsked om dagen tre gånger efter måltid. Detta är ett utmärkt medel inte bara mot kolecystit, utan också mot gikt, sjukdomar i rörelseapparaten (som osteokondros) och cystit.

I det andra alternativet tar du 100 g krossat färskt råmaterial, häller över 1 liter kallt vatten, låter det koka upp och håller det på elden tills ungefär hälften av den ursprungliga volymen har avdunstat. Detta medel silas, du tillsätter honung efter smak och använder det vid sjukdomar som reumatism och gikt. Vissa örtläkare rekommenderar det även vid exsudativ diates. Men då bör du inte tillsätta honung, eftersom det bidrar till sensibilisering av kroppen och förvärrar situationen.

Te

Det är i princip en sorts örtte. För att göra det tar du 1 tsk torkad rot, brygger med ett glas kokande vatten och låter dra i 15 minuter. Koncentrationen av medicinska ingredienser i en sådan dryck är låg. Men det anses vara ett bra förebyggande medel mot förkylningar.

Salva

Detta medel bereds på följande sätt – man tar 25 g av kardborrerot och lika mycket av dess blad, finhackar, häller över ett glas vatten, kokar upp, låter sedan stå på svag värme i ytterligare 20 minuter. Därefter blandar man både växtmaterialet och vätskan med 100 g osaltat smör eller annan fet bas. Detta medel läker sår bra, används vid sår, brännskador och till och med på förfrusen hud.

Olja

Trots namnet handlar det inte alls om eteriska eller feta oljor från roten, utan om dess oljeextrakt. För detta tar man 75 g färskt material, häller över ett glas valfri raffinerad vegetabilisk olja och låter stå i ett dygn. Därefter kokas medlet i 15 minuter och silas. Det används främst som ett yttre medel, även inom kosmetologi.

Användning inom kosmetologi

De nyttiga ämnen som finns i kardborreroten gör att den kan användas även inom kosmetologi, och den är bra både för huden och för håret.

Kardborrerot för huden

Det finns många effektiva recept inom hemkosmetologi. Till exempel:

1. Tonik för fet hy med vidgade porer. För att göra detta tar man 10–20 g färsk kardborrerot, häller över ett glas kokande vatten, låter dra i 20 minuter, silar sedan. Med detta tonik torkar man huden efter rengöring. Det används även för omslag – man blöter en gasbinda som läggs på ansiktshuden i 10–15 minuter – det blir en effektiv motsvarighet till de populära tygmaskerna idag.
2. Lotion för fet hy. För att göra detta tar man 2 msk krossat torkat material, häller över ett glas kokande vatten och låter stå på svag värme i 10 minuter. Medlet kyls till rumstemperatur och silas. Därefter tar man 1 msk av det erhållna avkoket till 100 ml vodka eller spritlotion. Med detta torkar man ansiktshuden två gånger om dagen istället för att tvätta med vanliga gel. Behandlingens längd – 2 veckor, annars finns risk att torka ut huden.
3. Mask för problemhy som är benägen för inflammation och finnar. Som regel används löv av kardborre, som bara läggs på de inflammerade partierna. Men man kan också göra en pasta av ångat pulver från kardborrerot och använda den som mask.

Man kan också göra en salva mot finnar. Den är effektiv när individuella pustler bildas. Man gör den så här – tar 1 msk torr rot per glas vatten, kokar upp och låter sedan stå på svag värme tills hälften av vätskan avdunstat. Därefter tillsätter man osaltat smör (4 delar smör till 1 del vätska) och blandar noggrant. Den färdiga salvan appliceras på problemområden på huden.

Kardborrerot för hårets hälsa

Förr i tiden ansågs avkok av kardborrerot vara det bästa medlet mot håravfall. Denna egenskap har bevisats av modern kosmetologi – inte utan anledning tillsätts extrakt av kardborrerot till många schampon, balsam och hårmasker. Denna växt hjälper också mot problem som sprött och torrt hår.

Huvudsakligen används avkoket för att skölja håret efter tvätt. För torrt och normalt hår finns inga begränsningar för denna procedur, den kan användas till och med dagligen, även om det är tillräckligt att göra det två gånger i veckan för att uppnå önskad effekt. Det är viktigt att utföra denna procedur i minst en månad och sedan ta en paus.
För fett hår finns begränsningar – avkoket kan användas högst en gång i veckan.

Man brygger kardborrerot på följande sätt – man tar torkat material, hackar det (men inte till pulverform), tar 2 msk av sådana rotbitar och häller över 0,5 liter varmt vatten. Blandningen kokas upp, sedan låter man den sjuda på svag värme i ytterligare 15 minuter. Därefter tas den från spisen, kyls av och silas.

Avkoket som tillagas enligt detta recept kan även användas på ett annat sätt – som elixir eller toner. För detta gnider man in blandningen i hårbotten med masserande rörelser varje dag. Det är bäst att göra detta på kvällen så att man inte behöver skölja ur det. Här är behandlingsschemat annorlunda – en vecka masserar man dagligen, nästa vecka tar man en paus. Behandlingen fortsätter tills en förbättring märks.

Oljeextraktet hjälper att bota seborré. Det är också känt som kardborreolja, som förbättrar hårets tillstånd. För att förbereda det tar man 100 g hackad färsk rot och häller över ett glas raffinerad olivolja eller solrosolja. Blandningen får dra i ett dygn, sedan kokas den, och efter avsvalning gnider man in den i hårbotten 2–3 gånger i veckan. Blandningen lämnas i en halvtimme och tvättas sedan noggrant ur. För att väcka hårsäckarna tillsätter man lite röd starkpeppar (malen).

Användning av kardborrerot i matlagning

Inom matlagning används även rötter från förstaårs-kardborre. I vissa länder (till exempel Japan) odlas kardborre till och med speciellt för kulinariska ändamål. Så, rötterna, malda till pulverform, tillsätts i mjöl som man bakar bröd av.

Kardborrerötter kan kokas, bakas, steks. De tillsätts färska i sallader. Man gör även puré och marmelad med en syrlig-söt smak av dem. I många rätter kan kardborrerötter ersätta potatis. Man gör till och med plättar och biffar av dem. Och rostade rötter ersätter cikoria och fungerar som kaffesurrogat.

Några rätter kan variera höstmenyn (rötterna grävs upp i september):

1. Grönsaksgryta. Ta 1 stor kardborrerot, koka i 10 minuter. Skala morot och lök, skär och stek i vegetabilisk olja tills halvkokta, tillsätt sedan strimlad paprika. Kardborreroten skärs också i strimlor, blandas med övriga grönsaker, tillsätt salt, peppar och örter efter smak och koka upp i en tjockbottnad kastrull. Grytan serveras som tillbehör till kött- och fiskrätter.
2. Marmelad. Till 1 kg kardborrerötter tar du 1 liter vatten och 50 ml ättiksprit. Socker behöver inte tillsättas – det är dess fördel. Späd ättikspriten med vatten enligt tillverkarens anvisningar, koka upp, lägg i de mixade kardborrerötterna och koka på låg värme i 2 timmar. Den färdiga marmeladen breder du på toast, och du kan även göra gelé och andra nyttiga godsaker av den.

När det gäller kaffeersättning gör du så här. Ta unga rötter, skölj dem, men torka dem inte, utan rosta dem i ugnen tills de får en brun färg. Mal dem sedan i en kaffekvarn till pulver. För att göra en dryck av dem tar du 1–2 teskedar av pulvret per glas kokande vatten. Smaken påminner mer om cikoriadryck än äkta kaffe, men den är också uppiggande, dock utan de biverkningar som koffein orsakar.

Kontraindikationer för användning

En av fördelarna med kardborrerot som läkemedel är att den praktiskt taget inte har några kontraindikationer för användning. En av dem är överkänslighet mot ämnena i dess sammansättning. Därför bör du använda den med försiktighet de första gångerna.

Kardborrerot är kontraindicerad under graviditet eftersom den innehåller fytosteroler, och deras effekt på moderns kropp under denna period är inte studerad. Vid amning bör du inte använda den för att undvika att orsaka allergi hos barnet. Barn under två år ska inte ges preparat baserade på kardborrerot för att undvika allergiska reaktioner.

Foto av kardborrerot