Kvickrot: medicinska egenskaper och kontraindikationer

Vilka namn har folk inte hittat på för kvickrot! Det ena värre än det andra: den kallas både för hundgräs och för råg. I vissa trakter kallar man den 'ponyr', i andra 'dandura', och i tredje rentav 'tjerv-trava'. Om du som trädgårdsägare eller odlare drömmer att kvickrot har vuxit frodigt på dina älskade odlingsbäddar eller blomrabatter, vaknar du med bultande hjärta. Och när du förstår att det bara var en dröm, andas du ut lättad. För kvickrot är huvudvärken för alla som älskar att gräva i jorden. Dess rotstockar breder snabbt ut sig på bredden och djupet, och det är svårt för odlaren att bli av med den.

Kemisk sammansättning

Samtidigt innehåller dessa rotstockar en hel del nyttiga ämnen för människan. Till exempel är kvickrot rik på vitaminerna C och E – askorbinsyra och tokoferol – som har förmåga att bromsa åldrandet och stärka immunförsvaret. Den komplexa polysackariden stärkelse arbetar också för att stärka immunförsvaret, och den är dessutom nödvändig för hjärnan och musklerna. Karotinet i rotstocken är bra på att avlägsna fria radikaler från cellerna och minska den negativa effekten av ogynnsam miljö.

Bland komponenterna i kvickrotens rotstock utgör protein nästan 10%, och detta är ett av de viktigaste 'byggmaterialen' för människokroppen. Tricin (ett kolhydrat som utgör nästan 40% av kvickrotens sammansättning) och monosackariden fruktos roll är att ge snabb återhämtning.

En hel uppsättning organiska syror bidrar till att upprätthålla kroppens normala syra-basbalans och deltar i ämnesomsättningsprocesserna.

De mineralsalter som finns i kvickrot anförtror människokroppen att säkerställa funktionen hos hjärt-kärlsystemet, endokrina systemet, nervsystemet och matsmältningskanalen, ansvara för balansen i vatten-saltomsättningen och delta i blodbildningsprocessen. Särskilt viktig roll spelar salter av kiselsyra, eftersom kroppen vid brist på kisel får svårt att ta upp mer än sjuttio kemiska grundämnen.

För hudens, hårets och naglarnas tillstånd ansvarar oljor – feta och eteriska oljor – som också ingår i listan över nyttiga ämnen i kvickrot.

Aminosyran alanin är en ständig aktiv deltagare i alla metabola processer, som ger uthållighet och positivt påverkar hjärnans och muskelsystemets funktion.

Hur den ser ut och var den växer

Kvickrot hör till gräsarterna. Dess långa, mycket grenade rot med ett enormt antal skott kan tränga djupt ner i mjuk, lös jord – upp till 1 m eller mer. Men vanligtvis sprider sig alla dess skott ungefär på ett djup av högst 15 cm. Däremot upptar skotten från roten i bredd en minsta 'yta' på 3 x 3 m, och kan sträcka sig över ett ännu större område.

Kvickroten blir mellan 50 cm och 120 cm hög, dess färg är oftast rent grön, men det finns arter där den ovanjordiska delen är blågrön. Vanligtvis är växten slät och kal, men det finns även håriga exemplar.

Kvickrotens blad har en platt form, de är starkt utdragna på längden. Botaniker räknar denna form till den linjära typen. De kan bli upp till 40 cm långa och 10 cm breda (under gynnsamma växtförhållanden). Tunna nerver syns tydligt längs hela bladet.

Växtens höga stjälkar avslutas upptill med småax, vars längd kan variera mellan 10 och 15 cm. De innehåller 4 till 7 blommor med långsträckta, lansettformade fjäll. Kvickroten börjar blomma redan under sommarens första månad, och från slutet av juli börjar fröna mogna.

Detta ogräs kan föröka sig både via rotstockar (vegetativt) och via frön (sexuellt). Växten är väl anpassad till båda metoderna. Rotstockarna kan täcka enorma områden, och i god jord kan de ge upphov till en enorm mängd skott. På en hektar mark bevuxen med kvickrot finns det otroliga mängder rotknoppar – omkring 250 miljoner! Och var och en av dem kan ge liv åt en ny växt. Även om man hugger roten i många småbitar, kommer ingen av dem att gå förlorad utan att ur den växer ett nytt ogräs. Och även om en liten bit ligger tyst i jorden under ett år utan att visa livstecken, kan den under nästa år eller till och med om ett eller två år utvecklas till en ny skott.

Pollineringen av kvickrot sker korsvis, det vill säga pollen från en växt förs över till pistillen på en annan. På så sätt bildas en växt med en ny genotyp som har ännu större motståndskraft och livskraft. Fröna, liksom rotbitarna, kan överleva ogynnsamma förhållanden i jorden under flera säsonger och göra sig påminda även efter 10–12 år. Och eftersom en enda växt kan producera omkring 10 000 frön, är det lätt att föreställa sig vilken enorm armé varje kvickrotsplanta årligen sänder ut på fälten.

Torka, som kvickroten tål dåligt, överlever den i sovande tillstånd, men när regnen börjar sätter den igång en häftig tillväxt och ökar i centimeter direkt framför ögonen.

Dess hemvist finns praktiskt taget överallt på vår planet. Dess huvudsakliga kolonier finns på norra halvklotet, i europeiska länder, i Asien, den överlever även i nordafrikansk hetta och på södra halvklotet. I Ryssland förekommer den överallt.

Den trivs bäst i ett tempererat klimat. Den älskar bördig, ganska lucker, kväverik jord, växer bäst på sand, men lider inte så mycket i sumpiga marker. Dess höga snår finns inte bara på åkrar, utan även vid vattendrags stränder, skogsgläntor, längs vägar, vägrenar, i stäpper. Som en objuden gäst bryter sig kvickroten in på kolonilotter och trädgårdar, eftersom den trivs särskilt där det finns regelbunden bevattning. Men om jorden inte bearbetas på länge och blir tät, hård, som om den vore stampad, tappar den sin aktivitet, som återupptas efter första plöjningen.

Åkrar som är angripna av kvickrot förlorar kraftigt i avkastning, eftersom den skadar både odlade växter och jorden, som den berövar näringsämnen och fukt. Följden blir att jorden torkar ut och blir markant utarmad.

Arter

Det finns nästan 30 arter av kvickrot i naturen. De skiljer sig från varandra i höjd och axets uppbyggnad, och denna skillnad förklaras av de förhållanden de växer i.

Till exempel den krypande kvickroten, som trivs överallt i vilken naturzon som helst – vare sig på äng eller glänta, vid vattendrag, i trädgård eller åker, eller vid vägkanten – blir hög: från en halv meter upp till 1 m 20 cm. Följaktligen är både stjälkar och bladplattor ganska stora och långa. Den är mycket svår att utrota.

Dess släkting, den rajgräsliknande kvickroten, är ganska lågväxt. Den blir inte högre än 30–75 cm. Dess livsmiljö är stäppen; den är huvudsakligen utbredd i södra delarna av Ryssland, i Ukraina, och trivs på sandiga eller kalkhaltiga jordar, slår sig ner på mycket torra ängsmarker. Den skiljer sig också i färg från den krypande kvickroten: dess ovanjordiska delar är blågröna.

Ännu en i kvickrotsfamiljen – den intermediära – är inte heller särskilt hög, blir mellan 40 och 100 cm. I mellersta Ryssland stöter man inte på den; den är vanligare söderut: i stäpper och på torra marker i Medelhavsområdet, Centraleuropa. Kaukasus, Asien och södra Ryssland är också vanliga platser för den.

Ännu en sydländsk kvickrot – den långsträckta. Den kan bli upp till 1,5 m, även om genomsnittsstorleken är mellan 40 och 100 cm. Dess element är saltmarker, krit- och kalkstensjordar, vägrenar i Asien, Kaukasus, Medelhavsområdet och södra Ryssland.

Insamling och förvaring

Trots skillnaderna mellan kvickrotsarterna är de alla användbara för medicinska ändamål. Folkmedicinare vet att det bästa är att gräva upp rhizomer antingen på våren eller hösten. Enklast är att använda de ogräs som grävts upp i trädgården. Deras rhizomer ska skakas ordentligt rena från jord, tvättas först i en balja eller hink så att det blir lättare att gnugga bort sandkornen, och sedan sköljas under rinnande vatten.

För att rötterna ska torka ordentligt kan man först lägga ut dem en kort stund på en solig plats, helst när det är blåsigt ute. Sedan måste man flytta dem till en skuggig plats, helst på en veranda eller terrass. Det är viktigt att det drar där och att vinden blåser på den medicinska råvaran. Man kan torka den färdigt med en torkmaskin. Då bör man först skära rötterna lite, så att det blir lättare att lägga dem i brickorna.

Du kan förvara torkade rotstockar i max 2 år. Du måste följa förvaringsreglerna – lägg dem i plywoodlådor eller i linnepåsar.

Kvickrots medicinska egenskaper

Denna skadliga och aggressiva kvickrot kan göra människan en god tjänst. Dess läkande egenskaper har varit kända för läkare sedan länge. De har använts sedan antikens Grekland. Redan den store Avicenna kände till fördelarna med att lägga kvickrot på sår och dess rots förmåga att ha en läkande effekt.

I det förrevolutionära Ryssland skördades kvickrot för apotek. Idag används den inom officiell medicin i europeiska länder – till exempel i Tyskland, där användningen av kvickrot till och med hanteras på nationell hälsovårdsnivå. Där används den vid inflammation i urinvägarna och vid behandling av förkylningar och akuta luftvägsinfektioner.

Vetenskaplig medicin pekar på ogräsets rotstockars förmåga att reglera saltbalansen. Det värderas också för sin urindrivande, svettdrivande och omslutande effekt samt slemlösande verkan.

Kvickrot hör till de medel som kan återställa krafter, höja kroppens tonus, förbättra aptiten och återställa sömnen. Detta underlättas av de sockerarter och vitaminer som finns i den. Även dess förmåga att reglera blodets koagulering, mätta det med syre och rena det används. Tack vare växtens verkan ökar vattenflödet ur kroppen, samtidigt som kapillärerna renas, slaggprodukter avlägsnas, vilket bidrar till att minska hudutslag.

Kvickrot har också en maskdödande effekt; i naturen använder katter och hundar den genom att äta gräset och därmed rena sig från parasiter.

För kvinnor

För kvinnor är kvickrot intressant som ett medel som hjälper huden att behålla skönhet, hälsa och ungdom, och minskar antalet rynkor genom att kontrollera oxidationsprocesser i kroppen. Dessutom hjälper vitamin E (tokoferol) som finns i växtens rotstockar att bli av med finnar, akne och påskyndar läkning av irritationer.

Tokoferol bidrar också till att återställa en regelbunden menstruationscykel och genom att öka sexlusten förbättrar fertiliteten – förmågan att föda friska och starka barn.

För män

För män, liksom för kvinnor, hjälper vitamin E att återställa reproduktionsfunktionen och säkerställer en normal sammansättning av sädesvätskan. Som experter säger, är just detta medel nödvändigt för fyrtioåriga medlemmar av det starka könet för att återfå sin forna manliga styrka och naturliga köttsliga begär. Dessutom, genom att mildra inflammation, påverkar växten prostatan positivt och lindrar prostatit.

Kvickrot i folkmedicin

Folkmedicinen använder kvickrot för att behandla olika kroppssystem – från ämnesomsättningssjukdomar, gikt och reumatism till patologier i matsmältningen, hjärt-kärlsystemet, urin- och könsorganen samt cancer.

En kopp kvickrotste hjälper dig vid trötthet och känsla av utmattning. Det har fastställts att kvickrot är effektivt för att eliminera effekterna av strålning, och den ordineras till och med som ett komplement vid strålsjuka.

Preparat framställda av rotstocken, tillsammans med saft från bladen, rekommenderas för behandling av bronkit, lunginflammation och akuta luftvägsinfektioner. Kvickrot har också visat sig vara effektiv mot furunkulos och finnar. Vid dessa och andra hudproblem, inklusive diates hos små barn, nässelutslag och eksem, rekommenderas kurer med bad med hjälp av kvickrotsprodukter. Vanligtvis ordineras 10 till 15 sådana behandlingar. De hjälper också vid håravfall och hemorrojder. I det senare fallet kan kvickrot också användas i form av lavemang.

Medel baserade på kvickrot används i stor utsträckning för att bli av med leversjukdomar, inklusive så allvarliga som hepatit, cirros och fettlever. I örtblandningar behandlar denna växt gallblåsan och gallgångarna samt gallstenssjukdom. Dess antiinflammatoriska egenskaper används inom folkmedicinen för att lindra symtom på gastrit, kolit och enterit. Folkmedicinen känner till sätt att behandla högt blodtryck, anemi och rakitis med kvickrot. Medel baserade på detta ogräs används som komplement i kombinationsbehandling av maligna tumörer.

Typer av läkande beredningar

Folkliga helare använder kvickrot i form av te, saft, avkok, infusion, tinktur och tabletter. Vätskorna tas både internt och externt – i form av bad, kompresser och omslag.

Tabletter används endast internt. Egentligen är det inte tabletter i den mening man är van vid. Folkliga läkare tillverkar dem av saft från växtens ovanjordiska del; de passerar blad och stjälkar genom en köttkvarn eller mixar dem i en blender. Ur den resulterande massan pressas saft, som sedan används för att blötlägga bröd, och man rullar små bollar.

Att ta sådana tabletter under en månad återställer kroppens immunförsvar, förbättrar välbefinnandet, normaliserar ämnesomsättningen och matsmältningssystemets funktion. Den vanliga dosen är en gång per dag en timme före måltid.

Folkmedicinen erbjuder också en originell metod för att bekämpa svettiga fötter med hjälp av levande, nyss plockad kvickrot. På kvällen, efter att fötterna är tvättade, ska du fläta tårna med kornhalm och kvickrot – på samma sätt som korgar flätas. Ta på dig strumpor och lägg dig att sova. På morgonen slänger du växten och tar på dig rena strumpor. Om du gör detta dagligen försvinner överdriven svettning, obehaglig lukt och relaterade hudirritationer och varbildning.

Infusion

1. Mot gikt och blåskatarr. För att få ett läkande avkok måste du finfördela den torkade rotstocken. Häll 2 stora skedar av råvaran i en halv liter kokande vatten. Täck med ett fat eller lock och låt dra i 8 timmar. Drick den färdiga blandningen 20 minuter före frukost, lunch och middag, efter att ha värmt den till ljummen temperatur. Infusionen fungerar effektivt som urindrivande, slemlösande och svettdrivande medel.
2. Vid infertilitet. Detta medel är användbart för både män och kvinnor. Gräv upp rotstocken, tvätta, hacka (eller använd färdigt torkat material), brygg 1 matsked med en kopp nykokt vatten. När det stått i en halvtimme, sila och drick tre gånger om dagen en stor sked, utan att binda det till måltider.
3. Vid kolecystit. Häll 2 stora skedar rotstock i 1,5 koppar nykokt vatten. Låt dra i cirka 4–6 timmar. Drick efter silning – en kopp tre gånger om dagen. Ta en kur under en månad.

Tinktur

1. Vid hosta vid förkylning. Förbered 2 matskedar material och 250 ml vatten. Vattnet ska vara kokt och avkylt till rumstemperatur. Häll vattnet över kvickroten, låt dra i 12 timmar, sila sedan och pressa rotmassan. Drick 3 gånger om dagen en kopp, du kan låta bli att binda intaget av detta medel till måltider.
2. Vid gastrit. Denna tinktur hjälper vid kolit, enterit och ämnesomsättningsstörningar. För den behövs färdig hackad rotstock. Häll avkylt kokt vatten över den i proportion: 5 teskedar material per 250 ml. Låt dra i 12 timmar, sila sedan och separera kvickroten från extraktet, men häll inte ut extraktet. Häll 250 ml nykokt vatten över kvickroten och låt stå varmt i cirka 50–60 minuter. Efter silning, blanda både det första och andra extraktet och drick. Dos: 1/2 kopp 4 gånger om dagen före måltid.
3. Alkoholtinktur. För en kopp bra vodka behöver du pressa 2 stora skedar juice: kör färska blad och stjälkar i en mixer, pressa sedan genom 4–6 lager gasbinda. Om du förbereder detta medel på sommaren kan du hela vintern behandla förkylning, eftersom kvickrot i denna form håller i flera månader.

Avkok

1. Vid hemorrojder. Indikationerna för detta avkok är bredare – det rekommenderas bland annat vid inflammatoriska processer i tjocktarmen samt vid förvärrad inflammation i urinblåsan. För att bereda medicinen: häll 2 stora skedar torrt medicinskt material över 1 kopp nykokt vatten och sätt på spisen för vidare kokning. Koka i 5–10 minuter. Efter avkylning, sila och pressa ordentligt. Avkoket kan tas internt, 1/3 kopp före måltid tre gånger om dagen. Kan användas som mikrolavemang, ta 2–3 stora skedar av medlet. Om du planerar att dricka avkoket kan du under kokningen tillsätta ett svartvinbärsblad för arom.
2. Vid diabetes mellitus. Medlet som tillagas enligt detta recept normaliserar ämnesomsättningen. Häll en näve kvickrotsrot med 1,2 liter vatten. Koka upp, sänk sedan värmen och låt sjuda tills volymen minskat med cirka 25%. Efter silning, drick 1 matsked 4 till 5 gånger om dagen, oberoende av måltider.
3. Vid cancer. När du bestämmer dig för att använda huskurer får du inte glömma att den huvudsakliga behandlingen ordineras av läkaren – örter kan bara vara ett komplement till huvudkuren. Ta 2 matskedar av den torkade medicinalväxten, häll över två glas kokande vatten och koka på svag värme. Medlet ska koka i cirka 15 minuter, inte längre. Täck sedan kärlet som örten kokades i med lock och låt dra i cirka 3 timmar. Efter silning ta det en halvtimme före måltid. Daglig dos: 3–4 gånger om dagen, 1/3 glas åt gången. Kuren pågår i en månad.
4. Mjölkavkok. Till ett glas mjölk ta 1 matsked av roten. Koka upp mjölken, häll den kokande över medicinalväxten och sätt tillbaka på spisen. Låt mjölken med kvickroten koka i 10 minuter på svag låga. Kyl till ljummen temperatur, sila och drick. Förbered avkoket två gånger om dagen. Hjälper kvinnor vid inflammation i äggstockarna och ofruktsamhet som är en följd av denna inflammation.

Te

Vid tonårsakne
För detta problem ska du brygga te av fyra örter. Förbered först en örtblandning: två delar kvickrotsrot och en del var av styvmorsviol, fräken, nässla blandas i en torr behållare, t.ex. en glasburk. Brygg te av 2 rågade teskedar örtblandning och en kvart liter kokande vatten. Efter 10 minuter sila, som vanligt te, genom ett tesil och drick. Dos: 3 gånger om dagen. Om du gör detta te till en daglig, traditionell ritual, blir huden snabbt ren.

Juice

Färskpressad kvickrotssaft lindrar symtomen på hemorrojder. För att få den, tvätta ogräsets ovanjordiska delar – både stjälkar och blad – och skålla med kokande vatten. Mal sedan i köttkvarn och tillsätt lika mycket vatten som den gröna örtmassan blev. Rör om, pressa genom 4–6 lager gasväv och koka i 3 minuter. Drick 1/3 glas före varje måltid. Saften kan inte förvaras längre än två dygn, inte ens i kylskåp.

Användning i matlagning

Människor har lärt sig att använda kvickrot även i matlagning. Till olika rätter används både rotstocker och ovanjordiska delar. Rotstockarna är att föredra: de är rikare på nyttiga ämnen och dessutom saftigare.

Av växten kan du tillaga fullvärdiga tillbehör, de passar utmärkt till både kött- och fiskrätter, liksom till rätter med svamp och grönsaker. Recepten med kvickrot kommer särskilt att tilltala dem som gillar pikant och originell mat.

Sallad med kvickrot

På våren blir en sådan sallad en riktig vitaminbomb som kan väcka kroppen ur vinterdvala och nedstämdhet. För att göra den behöver du förutom 100 g kvickrotsrot även maskrosblad (ca 40 g), nässlor (ca 50 g) samt groblad och kirskål (30 g var). Komplettera örtblandningen med dill, persilja, gröna lökar. Rotstockarna bör förkokas lite (cirka 10–15 minuter). Hacka allt grönt, salta och dressa med gräddfil eller majonnäs.

Kvickrotspuré med lök

Till denna rätt, som fullt ut kan betraktas som diet, behövs 300 g kvickrotsrotstock. Tvätta den, koka den tills den är mjuk, ta upp den ur kastrullen med en hålslev och mal den i köttkvarn tillsammans med 50 g gul lök. Salta, peppra och häll på gräddfil.

Piroger med kvickrot

Till pirogerna ska man förbereda vanlig jästdeg, men ersätt en del av vetemjölet med mjöl från kvickrotsrotstock, för vilket den torra roten mals i en kaffekvarn. Mjölet görs endast av unga rotstockar, gamla duger inte till detta.

Till ett och ett halvt kilo vetemjöl ta ett halvt kilo kvickrot. Och gör sedan allt som vanligt: lös upp 1 tesked salt i ett glas mjölk, 1 matsked socker, tillsätt en påse torrjäst. Knåda degen tills den inte längre klibbar vid händerna och börjar släppa från skålens kanter. Låt den jäsa.

Fyllningen till sådana piroger kan vara hårdkokta och hackade ägg blandade med ris, potatismos med stekt lök, eller köttfärs. Man kan baka pirogerna i ugnen eller steka dem i en panna i rikligt med vegetabilisk olja.

Gröt med kvickrot

För att förbereda en sådan gröt måste man krossa unga kvickrotsrotstockar och göra dem till gryn. Vid kokning blanda dessa gryn lika med andra gryn, till exempel bovete eller pärlkorn. Koka helst i vattenbad, salta i slutet av kokningen. Servera med mjölk eller smör.

Hur man blir av med kvickrot i trädgården

Man kan bli av med kvickrot, även om det inte är lätt. Erfarna trädgårdsmästare vet att inget är mer pålitligt än den gamla goda spaden eller högaffeln. Man måste helt enkelt gräva och för hand plocka ut rotstockarna, och försöka att inte missa en enda bit. Det är tidskrävande, svårt, tungt, men på så sätt kan man bli av med kvickrot för alltid.

Kvickrot undertrycks genom regelbunden klippning och marktäckning. Man kan täcka med både svart plastfolie eller täckmaterial i samma färg, och med själva det klippta kvickrotet. Ett tätt täcklager hindrar ogräset från att tränga igenom. Men om man inte täcker marken nästa år, kommer det ändå att återhämta sig.

Om man direkt efter grävning eller plöjning planterar gröngödslingsväxter eller så kallade gröna gödsel (till exempel senap), kan de också avskräcka kvickrot från området och gradvis 'trycka ut' det från trädgården. Men det kommer inte att ske snabbt, gröngödslingsväxter måste sås regelbundet under flera år.

Det finns folkliga hemligheter som man också bekämpar kvickrot med. Till exempel vattnar man ofta området där den sprids med en stark lösning av vanligt bikarbonat, när man löser upp ett vanligt paket i en femlitershink med vatten. Men självklart går det inte att behandla stora ytor på så sätt. Man vattnar också med en mättad saltlösning, genom att lösa 3 kg i en hink vatten.

Även 60%-ig medicinsk sprit hjälper, som man vattnar jorden med tidigt på våren, när kvickrot precis börjar visa sig ur marken. Men denna metod är dyr, så den passar inte alla.

Trädgårdsägare experimenterar även med citronsyrapulver. Om man gör en stark lösning av 3 matskedar syra utspädd i en liter vatten och sprayar kvickroten i fint soligt väder, så kommer den att dö mycket snart.

Ungefär på samma sätt verkar kemikalier, specifikt herbicider. Dessa medel är mycket effektiva: de tränger in i ogräset och dödar det ganska snart. Men rotstockarna måste fortfarande tas bort för hand genom grävning, både efter citronsyra och herbicider.

Och ändå är erfarna trädgårdsägare övertygade: man kan besegra kvickroten både genom slåtter, kemisk behandling och manuell upptagning av rotstockarna. Huvudsaken är att använda en kombinerad metod.

Kontraindikationer för användning

Kvickrot är en ganska harmlös växt, och det finns inga specifika förbud mot dess användning. Men man bör ändå inte överdriva varken med att äta den eller använda preparat baserade på den. Man måste komma ihåg huvudregeln – 'Gör ingen skada', vilket innebär strikt efterlevnad av föreskrivna doser eller kurer och att man håller sig till de rekommenderade behandlingstiderna.

Särskilt bör kvinnor under graviditet och amning inte överanvända preparat baserade på växten. Man bör inte skynda sig att ge avkok och infusioner av kvickrot till små barn under två år. Men samtidigt är medicinska bad mot diates indicerade även för spädbarn under ett år.

För dem som har diagnosticerats med allvarliga njurpatologier, magsår, rekommenderas inte kvickrot heller. Det kan framkalla en försämring.

Individuell intolerans mot medel och preparat som innehåller kvickrot är också möjlig. I sådana fall är det bäst att avstå helt.

Foto av kvickrot