Manhög karagana: läkande egenskaper och kontraindikationer

För den lövfällande busken manhög karagana har människor kommit på flera namn, den kallas manhög snårbuske, kamelsvans eller bara man. Alla dessa ord är inspirerade av formen på grenarna hos denna växt, som botaniker räknar till ärtväxterna (Fabaceae). Till utseendet är karagana helt oansenlig, men den har många nyttiga egenskaper.

Kemisk sammansättning

Varje del av manhög karagana innehåller en hel uppsättning nyttiga ämnen för människan.

1. I grenar och blad finns garvämnen, eller tanniner, som har en gynnsam effekt på matsmältningen: de hjälper kroppen att lösa alla tarmproblem, få bort olika giftiga avlagringar och bättre absorbera nyttiga ämnen.
2. Växtens rötter är rika på saponiner. Dessa komplexa föreningar, som tillhör glykosiderna, har en slemlösande effekt genom att stimulera andningssystemet och påskynda slembildning, vilket bidrar till snabbare rengöring av bronkerna och befrielse från infektion. Dessutom har saponiner urindrivande och laxerande effekter, stimulerar hormonsyntes och hjälper till att rena blodet från kolesterol som bildar plack på kärlväggarna.
3. Växtens ovanjordiska del innehåller en rad nyttiga ämnen, och främst i denna rad är flavonoider – quercetin, myricetin och isorhamnetin, som kännetecknas av förmågan att aktivera enzymer som deltar i matsmältningen. Dessutom är de utmärkta antioxidanter och anticancermedel. De hjälper till att förse vävnader och organ med syre, stärker blodkärl och lindrar svullnad, samt har immunmodulerande, kärlstärkande och kärlvidgande effekter.

Komponenter som alkaloider i manhög karagana är vid överdosering farliga på grund av negativ påverkan på det psykiska tillståndet, men samtidigt utför de i tillåtna doser en utmärkt funktion att skydda människokroppen från skadliga bakterier som orsakar sjukdomar. De deltar i utvecklingsprocesserna för nervsystemet, hjärt-kärlsystemet och andningssystemet. Dessa ämnen visar effektivitet vid behandling av maligna tumörer.

Kumariner som finns i växtens grenar och blad har en rad positiva effekter, bland annat dödar de sjukdomsframkallande mikroorganismer – mikrober, svampar, bakterier och virus – och kan därför användas både för att behandla bakteriella och virala sjukdomar. Kumariner kännetecknas av förmågan att vidga blodkärl, lugna smärta, avlägsna gifter och slaggprodukter, och lugna nerverna. Dessutom anses kumariner vara ett bra medel mot cancerproblem eftersom de hämmar utveckling och delning av cancerceller.

En annan ingrediens i karagan är organiska syror. Dessa är erkända antioxidanter. Dessutom förbättrar de aktivt tarmfunktionen genom att bromsa utvecklingen av förruttnelsebakterier, minska jäsningen i tjocktarmen, stimulera peristaltiken, vilket normaliserar avföringen, och de 'sporrar' bildningen av magsaft.

Sockerarter ingår också i växten och ger kroppen energi.

Nästa viktiga komponent i medicinalväxten är steroler. Brist på dessa i människokroppen märks snabbt genom försvagat immunförsvar, försämring av tänder, naglar och hår. Vid brist på steroler känner man sig kraftlös, nervsystemet utmattas, vilket visar sig som kraftiga humörsvängningar eller fullständig apati, och de första tecknen på tidigt, förtida åldrande uppträder. Brist på steroler kan också vara en orsak till åderförkalkning.

Av vitaminerna i karagan bör karoten och askorbinsyra nämnas.

Hur den ser ut och var den växer

Vid första anblicken ser det ut som att de uppåtriktade, lätt böjda, svärdliknande och ogrenade stammarna tätt täcks av blad. Vid närmare granskning syns på de mörkgråa grenarna-stammarna, förutom unga blad, tätt sittande, redan döda bladskaft från förra året. De är vassa som taggar och når ibland en längd på 7 cm.

Bladen är på 'undersidan', alltså på den nedre sidan, ludna och vitaktiga, på ovansidan mörkgröna. Små blad, parvis i grupper om 4–6, samlade i större blad.

Växtens ensamma blommor omges av stipler, som liksom bladen är ludna med vita hår. Blommorna själva har klockliknande-rörformiga foder, vanligtvis i rosa, gulaktiga och vita toner, inte alltför stora – cirka 3 cm. Växten blommar i juni–början av juli, sedan mognar frukten – en hårig balja upp till 4 cm lång, 5–7 mm bred, med hård och spetsig ände. Inuti finns runda frön, deras mognad sker i augusti, då får de en brunaktig färg.

I naturliga förhållanden i Ryska federationen kan växten påträffas i Burjatien, Östsibirien – i Krasnojarsk kraj och Transbajkal, i Altaj, i Sajjanbergen, i Jakutien, i republiken Tyva och i Fjärran Östern. Den växer också på angränsande territorier – i Centralasiatiska länder, Tibet, Mongoliet, Kina, Bhutan, Nepal och Indien, samt i flera delstater i Nordamerika.

Karaganen blir mellan 30 och 100 cm hög. Den föredrar soliga platser och tål inte skugga. Den växer på torra, steniga, sandiga eller leriga jordar. Vanligtvis finns den på sluttningar av kullar, berg, i höglandsstäpper, barrskogar, buskage, i grus nära floder. Växten utmärker sig genom en ovanlig seghet och livskraft, den återhämtar sig efter torka.

Manad karagan anses vara en sällsynt och hotad växt och är därför upptagen i rödböckerna för flera regioner, särskilt Irkutsk oblast och Burjatien.

Arter

Släktet karagan omfattar enligt olika uppgifter mellan 70 och 80 arter. Manad karagan anses vara en av de högst växande, vanligtvis blir den upp till 1 m. Och den är den enda av alla arter som används medicinskt. Vissa folkmedicinare odlar den till och med speciellt på sina privata tomter för att använda i medicinska syften.

Men mycket större är trädkaraganen. Denna art kan vara både en lövfällande buske och ett litet träd som blir mellan 4 och 7 m högt. På 1800-talet kallades den för ärtträd, ärt-akacia, sibirisk akacia. Dess utbredningsområde är skogsområden i Altaj, Sajan, Södra Ural, Kaukasus, inklusive regioner i Georgien. Den är inte svår att hitta i Central- och Östkazakstan. Till skillnad från manad karagan tål trädkaraganen lätt skugga, så den växer i skogsbryn, parker och undervegetation.

Denna karaganart är mer dekorativ tack vare sina ganska stora gula blommor; under blomningsperioden syns knappt bladen, så växten ser helt gul ut. Under denna period samlas alla bin från närheten till busken, denna växt uppskattas av biodlare och vildbiodlare för sina honungsgivande egenskaper. Och på grund av sin dekorativitet har den blivit populär i trädgårdar och parker, trädgårdsmästare har lärt sig att klippa den bra, och den blir vackra täta häckar. Sådana häckar kan till och med förstärka sluttningar med sina rötter.

Det finns ytterligare ett användningsområde för denna karaganvariant: tack vare det starka och flexibla virket används dess grenar till att fläta korgar och olika hantverk, och man gör kvastar och sopborstar av dem.

Skytisk karagan. Denna växtart är låg – högst 40 cm. Den är mindre taggig än sina släktingar och betydligt mer grenig, med tunna och flexibla grenar. Skytisk karagan växer i södra Östeuropa – i Moldavien, Svartahavsregionen och vid Nedre Don. Som jordmån väljer den vanligtvis steniga kalkstensberg, men finns även på svartjord, jordar med hög salthalt. Den tål torka bra, men är starkt utsatt för skadeinsekter, så den har inte blivit spridd i stor utsträckning.

Buskkaragan (Caragana frutex) växer som en sfärisk buske och blir upp till 2 m hög. Dess bark är mycket speciell till utseendet: den är gulgrå eller gröngrå och helt täckt av tunna ljusa, nästan vita strimmor. Den är ganska utbredd över hela den europeiska delen av Ryssland, samt i Sibirien, Fjärran Östern, Centralasien och i enskilda amerikanska delstater. Den upptar vanligtvis stora områden där den växer tätt, och föredrar skogs- och skogsstäppzoner samt bergiga områden.

Ussurisk karagan är också en buskväxt, men mer kompakt än buskkaraganen. Den blir inte högre än 1 m. Blomningsprocessen är mycket intressant: till en början blir de gula blomställningarna nästan röda. I naturliga miljöer förekommer den på endast en plats – i Ryssland, i Primorje.

Dvärgkaragan. Namnet säger allt: denna buske med tunna, ömtåliga grenar blir inte högre än 1 m. Den blommar länge, nästan fyra månader – från maj till slutet av augusti. En annan egenskap är den blanka, släta, gyllene barken och blad som har en ljusare nyans än hos besläktade växter. Hemlandet är Altaj kraj; här växer busken på bergiga, steniga sluttningar längs bergsbäckar.

Taggkaragan. Denna buske är medelhög, cirka 1,5 m. Dess grenade skott är ganska tätt besatta med taggar upp till 5 cm långa. Den växer på steniga jordar, sand, saltjordar, förekommer i bergsområden i Altaj kraj, i Sajanbergen, i södra delar av Burjatien, och trivs på steniga sluttningar eller grusiga ras.

Orange karagan. En låg växt, högst 1 m hög. Den utmärker sig genom att bladen vid utsprickningen är gulgröna och därefter får en naturlig grön ton. Blommorna hos denna karaganart är gula med en orange anstrykning, därav namnet. Den bildar täta bestånd på flodernas grusiga stränder i nordvästra Kina och i Tianshanbergen. Trädgårdsmästare och landskapsarkitekter använder orange karagan i dekorativt syfte.

Turkestankaragan varierar i höjd från en till 2 m. Till utseendet mycket lik mankaragan (Caragana jubata), förutom barkfärgen: hos turkestankaragan syns tydligt gröna nyanser. Trähantverkare använder det hårda, täta och tunga virket från denna växtart till inläggningsarbeten och tillverkar även svarvade föremål av det. Turkestankaragan växer högt uppe i raviner: i Pamir och Altaj, i västra Tianshan, i norra och västra delar av Kina.

Trädkaragan hängform (pendula). Detta är en sort som framställts av trädgårdsmästare genom ympning av en buske med smidiga, eleganta grenar på en stam. Den är ovanligt vacker både i maj, när den är gul av blommor, och på vintern, när dess grenar täcks av en snömössa. Hängkaragan tål skugga och är inte kräsen vad gäller jordmån.

Lorbergs karagan är ytterligare en art som tagits fram genom trädgårdsarbete. Den anses vara en buske, men odlas oftast på stam och blir upp till 3 m hög. Dess krona är mycket lik en skål, med smidiga grenar som hänger ner längs kanterna. Bladen på Lorbergs karagan är långa och smala, som lärkens barr. Kronan ser i sin helhet lätt och luftig ut, nästan utan skugga. På grund av sitt yttre kallas denna växt ibland för nordisk palm.

Insamling och förvaring

Som läkemedelsråvara används alla delar av manad karagan – både ovanjordiska delar och roten. Insamling av växten sker när som helst under året, även under vintermånaderna. Men den mest värdefulla råvaran anses vara den som samlas in på våren, under de två veckor då karagan blommar, och på hösten, när den har samlat på sig extra nyttiga ämnen.

Roten tas genom att man gräver lite vid ena sidan av växten, skär av en liten bit och fyller igen gropen. Man måste vara särskilt försiktig med rotskörden, eftersom det är den som avgör om denna art, som är upptagen i röda listan, kommer att fortsätta växa eller dö. På roten kan man se små vita knölar. Det är normalt – i dem lagrar karagan kväve. En sådan rot är helt frisk och fullt värdig att bli ett läkemedel. Man skakar av jorden, tvättar noggrant under rinnande vatten och lägger ut den i ett tunt lager i skuggan på en dragig plats på galler, så att råvaran blåses och torkas från alla sidor samtidigt.

När det gäller hur man samlar in kvistar med blad finns det två åsikter. Vissa örtkunniga säger att man inte ska använda metallverktyg, medan andra försiktigt klipper med sekatör eller kniv, en bit ovanför marken för att inte skada roten. Därefter binds det avklippta materialet i små knippen, som hängs upp på snören i ett rum där det är varmt, torrt och det blåser en bra vind.

Har man samlat växten med egna händer kan man vara säker på att det är den rätta, manad karagan, och inte gul akacia, som ohederliga säljare ibland erbjuder på marknader.

Läkväxten behåller sina läkande egenskaper i ett år – under förutsättning att den har förvarats på en torr plats i en bomullspåse.

Läkande egenskaper hos manhög karagana

Den officiella medicinen använder inte manad karagan, och den är inte upptagen i den ryska farmakopén på grund av bristande kunskaper samt avsaknad av data från kliniska prövningar. Men den har länge använts inom traditionell tibetansk medicin och även av folkliga helare. För det breda spektrumet av läkande egenskaper och den starka hälsoeffekten har mongolerna kallat denna växt för gyllene karagan.

1. I Tibet har man sedan urminnes tider använt denna medicinska växt som febernedsättande medel och även för att förtunna blodet. För örtmedicinare i Burjatien och Irkutsk oblast är karagana oumbärlig för behandling av inflammatoriska processer av olika ursprung, de enklaste av vilka är inflammationer i munhålan, tandköttet och halsen, huden och slemhinnorna i könsorganen. Utvärtes används den vid fistlar, svåra blåmärken, och på så sätt behandlas hudsjukdomar som eksem, pustulösa utslag, akne, samt neurodermiter och dermatoser. Karagana eliminerar inte bara dessa problem utan förhindrar även att ärr bildas på sårställena.
2. Influensa, akuta luftvägsinfektioner (ORVI och ORZ), halsfluss och tonsillit – alla dessa sjukdomar som icke-medicinska personer brukar förknippa med förkylning, behandlas också med karagana.
3. Växtens antiinflammatoriska och sårläkande förmågor har visat sig utmärkta vid behandling av gynekologiska sjukdomar. Med hjälp av den medicinska växten hanterar man livmoderhalserosion och godartade bildningar i livmodern, adnexit och endometrios, menorragier, den ordineras för att bli av med vitflytning, återställa menstruationsregelbundenhet och lösa andra känsliga kvinnoproblem. I synnerhet ordinerar folkliga helare medicinska medel som framställs från denna växt till kvinnor för att snabbare uppnå graviditet, eftersom de inte bara hjälper till att bli av med långsamma inflammatoriska processer som orsakar infertilitet, utan även balanserar hormonbalansen i den kvinnliga kroppen.
4. Förutom antiinflammatoriska egenskaper har manhårig karagana antitumör- och smärtstillande samt radioprotektiva effekter – det vill säga förmågan att skydda kroppen från biverkningar av cancerbehandling. Växten är särskilt effektiv vid tumörer i könsorganen, matsmältningssystemet och andningssystemet. Därför rekommenderas preparat baserade på manhårig karagana som komplement till den huvudsakliga behandlingen med farmaceutiska läkemedel som ordinerats av en onkolog. Erfarna onkologer välkomnar i allmänhet användningen av avkok från denna medicinska buske under intensiv cancerbehandling, när man genomgår strålterapi och kemoterapi.
5. Rot av växten rekommenderas för att förbättra blodcirkulationssystemets funktion – med dess hjälp kan man sänka blodtrycket och förbättra blodflödet.
6. Den medicinska växten rekommenderas vid sjukdomar i matsmältningskanalen som är förknippade med störningar i slemhinnor och inflammationer – såsom magsår eller duodenalsår. I vissa fall är behandlingen så framgångsrik att man kan stoppa sjukdomsutvecklingen i tidiga skeden enbart med medel baserade på manhårig karagana, utan apoteksfarmaceutiska läkemedel.
7. Karagana används för att lindra trötthet, höja stämningen och återställa arbetsförmågan. Tack vare sin lugnande effekt är växten nyttig för personer med intellektuellt arbete och idrottare som utsätts för hög psykisk och fysisk belastning. Den stärker immunförsvaret och förbättrar kroppens förmåga att motstå sjukdomar, vilket är särskilt värdefullt under vår- och höstperioder med förkylningar och virussjukdomar. Den kan även lindra tandvärk.
8. Experiment som forskare genomfört på djur har även visat på karaganas leverskyddande egenskaper. Därför anses det lovande att fortsätta studera den helande växten som en metod för att bota hepatit eller levercirros.

Manhög karagana inom folkmedicinen

Vid en rad problem – till exempel sår och skrubbsår – används preparat från karagana manad endast externt, vid magsår endast internt. Och vid vissa sjukdomar rekommenderar örtkunniga en kombination av intern och extern användning av medel som framställts på basis av karagana.

Mot ischias

Lägg 2 matskedar fint krossade kvistar av karagana i ett glas vatten, sätt på spisen och koka på svag värme i 4–5 minuter, låt sedan dra i en timme. Filtrera och drick ett kvarts glas 3 gånger om dagen före måltid. Förutom vid ischias hjälper avkoket att lugna nerverna, återställa normal sömn och sänka blodtrycket vid hypertoni.

Vid förkylningar

Hacka 10 g rötter av karagana, häll dem i ett glas vatten och sätt på värmen. Koka på svag värme i 5–6 minuter, låt dra i en timme och sila. Det rekommenderas att dricka vid förkylningssjukdomar, ÖLI och influensa enligt schema: 3 gånger om dagen oavsett måltid – ett par matskedar. Behandlingen bör fortsätta i minst en vecka.

Vid sepsis

Receptet är mycket likt det föregående, men istället för rot ska man ta kvistar av karagana. Häll 200 ml vatten över 10–12 g råvara, koka upp och koka i 7 minuter, låt sedan dra i en timme, sila och drick 3 gånger om dagen före måltid – 2 matskedar. Hjälper vid sepsis som antiinflammatoriskt medel, används som ett kompletterande preparat till den huvudsakliga medicinska behandlingen.

Mot stomatit

Häll 300 ml kokande vatten över 2 matskedar krossad rot av den helande växten. Låt dra under tätt lock i två timmar, insvept i en varm handduk. Sila och använd för att skölja munnen vid stomatit, gingivit. Man kan använda detta preparat för behandling av laryngit, faryngit och halsfluss. För att gurgla, värm avkoket till ljummet, gurgla varje halvtimme i minst tre dagar.

Som lokalt medel används det vid inflammatoriska problem i könsorganen samt för att åtgärda hudproblem.

Mot avancerade hemorrojder

Förbered ett avkok av manchurisk karagan: häll 1 matsked finbrutna kvistar i en kastrull på spisen med 250 ml kokande vatten. Koka i 10 minuter, låt dra i en och en halv timme, linda kastrullen med en halsduk för värme. Sila och dela vätskan i 3 portioner som dricks jämnt fördelat över hela dagen. Samtidigt kan du göra kompresser av avkoket: fukta en mjuk bomullstrasa i den helande vätskan och lägg på den ömma punkten i 15–20 minuter.

För att stärka hjärtmuskeln

Skär eller bryt växtkvistarna mycket fint. Ta 2 rågade matskedar av detta råmaterial, tillsätt i en mugg med 250 ml vatten och koka upp på låg värme. När det kokar, låt sjuda i 5 minuter. Ta bort muggen från värmen, linda in i en varm handduk och låt dra i en timme. Filtrera och ta 50–60 ml en gång om dagen, helst på natten. Drick medlet och gå genast och lägg dig, så att du inte äter något på 8 timmar efter intaget. Detta medel hjälper inte bara att stärka hjärtmuskeln utan också att sänka blodtrycket vid högt blodtryck och förbättra sömnen som störts av stress. Behandlingstiden väljs individuellt för varje patient efter behov.

För behandling av hudproblem

Förbered en alkoholtinktur av karagan: tillsätt 10 g krossat råmaterial till 100 ml bra 40° vodka. Låt dra i en varm och mörk plats i en sluten ogenomskinlig keramik- eller glasbehållare i 8–10 dagar, rör om innehållet 2–3 gånger per dag. För applicering på finnar, sår eller hud med dermatit, späd tinkturen med vatten i förhållandet 1:10. Samma utspädda medel hjälper mot halsfluss, stomatit, gingivit eller parodontos: skölj halsen eller munnen efter varje måltid och en gång till på natten.

Vid infertilitet

Om orsaken till infertilitet är en långsam inflammatorisk process, häll 2 stora skedar torkad och finhackad rot av manchurisk karagan över 300 ml kokande vatten och låt dra i 2 timmar. Sila sedan infusionen och använd för sköljning. Det är bäst att behandla på helger eller under semester när du är hemma, eftersom proceduren måste upprepas 4–5 gånger per dag. Behandlingskursen är 10 dagar.

Febernedsättande medel

Infusion av karagan kan användas vid förkylning om du har feber. Förbered det som vanligt te: skölj en tekanna med kokande vatten, lägg i 2 matskedar medicinskt råmaterial (både rötter och kvistar kan användas). Låt dra i 20–30 minuter, häll upp och drick med honung.

Om temperaturen är mycket hög kan du vid bryggningen lägga till lingon (10–15 bär) eller bark av sälg i tekannan. Förhöjd temperatur sjunker snabbt.

Typer av läkande beredningar

Infusion

1. Vid magsår. En infusion beredd av 10 g torkade krossade kvistar av karagan och 200 ml kokande vatten har en läkande effekt. Häll över växten, låt dra i en halvtimme i vattenbad, sila sedan omedelbart. Ta 1 matsked efter måltid (3–4 gånger per dag).
2. Från halsbränna. Mal 2 matskedar torkade blad. Häll över dem med 250 ml kokande vatten och låt stå i 2 timmar under tättslutande lock för att dra. Filtrera sedan noggrant och drick 2 matskedar 2–3 gånger om dagen.

Tinktur

Mot hemorrojder. Till 100 ml sprit med styrka 70% behöver du 10 g torra, fint brutna kvistar av karagana. Häll sprit över den läkande växten och låt dra i mörkt glaskärl i 10 dagar. Drick 30 droppar utspädda med lite vatten en kvart före måltid.

Tinkturen kan användas för munsköljning, eller för att smörja huden om den är drabbad av finnar, sår, dermatit. För detta måste medlet spädas med vatten i proportionen 1:15.

Avkok

Vid hypovitaminos. För att bereda avkoket behövs torkad bark och rötter från växten. Häll 10 g fint skuren råvara över ett glas nykokt vatten och sätt på eld. Koka blandningen i 8–10 minuter, låt stå i 3 timmar för att dra. Sila av. Innan du tar medlet ska det värmas upp för att vara varmt. Behandlingsschema: ett halvt glas 2 gånger om dagen oavsett måltid. Drick vätskan i små klunkar.

Kontraindikationer för användning

Det finns inga särskilda kontraindikationer för att ta manad karagan. Den kanske inte passar vissa patienter på grund av allergi, även om sådana fall är mycket sällsynta, eller individuell intolerans mot ämnen som är växtens komponenter.

På grund av att preparat baserade på den medicinska växten sänker blodtrycket, bör patienter med hypotension vara försiktiga vid invärtes bruk av avkok, infusioner och tinkturer.

Gravida kvinnor och ammande mammor rekommenderas att avvakta med intag av karagana – för att undvika allergiska reaktioner hos spädbarn.

I vilket fall som helst, innan du påbörjar behandling, bör du rådfråga din läkare.

Foto karagana