Storknäbb: läkande egenskaper och kontraindikationer

Storknäbb anses vara en av de vanligaste ogräsarterna. Den tar upp stora ytor på ödemarker, sopstationer och skogsbryn. Den anspråkslösa örten trivs på köksträdgårdar och fält där spannmål odlas. Det är förståeligt att storknäbbens aggressiva beteende får sommarstugeägare att vidta åtgärder för att undanröja den gröna «ockupanten». Men när de lägger all kraft på att bekämpa denna växt tänker de inte på att detta sympatiska ogräs kan vara en värdefull medicin.

Örtkännare har länge känt till de läkande egenskaperna hos storknäbb, som den ofta kallas i folkmun. Den unika sammansättningen hos denna anspråkslösa växt är rik på vitaminer och en hel rad andra nyttiga ämnen. Utifrån örten kan man tillreda avkok, salvor och infusioner. Enkla läkemedelsformer i hemmiljö kan hjälpa till att stärka den allmänna hälsan och bota många sjukdomar.

Kemisk sammansättning

Storknäbb (Erodium cicutarium) tillhör de vilda arterna av ettåriga örter i näveväxtfamiljen (Geraniaceae). Växtens sammansättning är en välbalanserad formel av ämnen från olika kemiska grupper. Dessutom finns högt aktiva biologiska föreningar som är värdefulla för människors hälsa i alla delar av växten. Följande viktiga komponenter bör nämnas:

• askorbinsyra;
• vitamin K;
• flavonoider;
• feta oljor;
• organiska syror;
• saponiner;
• hartser;
• garvämnen;
• mineralkomplex;
• karotener;
• kolhydrater.

Sammansättningen av olika delar av den örtartade växten skiljer sig åt när det gäller innehåll och koncentration av nyttiga ämnen. Således är de flesta vitaminer och organiska syror koncentrerade i stjälken och bladen, medan fettoljor utgör huvuddelen av frönas sammansättning. Kombinationen av alla dessa element säkerställer ett nära samspel mellan dem. Tack vare denna synergi får människokroppen maximal nytta av preparat som tillreds enligt folkliga recept.

Hur den ser ut och var den växer

Storknäbb (Erodium cicutarium) är utbredd i vilt tillstånd. Det finns ettåriga och tvååriga arter. Beroende på växtplats kallas örten olika: krattor, nålört, vild morot, skatnålar. Det finns andra lokala namn på den vilda växten, och varje namn speglar en särskild egenskap hos storknäbben.

Trots sin förkärlek för ett vilt liv är storknäbben en bra honungsväxt. Därför svärmar bin över bestånden av storknäbb under blomningen och samlar flitigt värdefull nektar.

Yttre kännetecken

1. Pålroten liknar verkligen en morot, täckt med hår.
2. Stjälken grenar sig vid basen och blir högst 60 cm hög.
3. De parbladiga bladen är täckta med ulliga hår och har stipler.
4. De enkla blommorna är oftast färgade i lila, rosa eller purpurtoner. Mot den allmänna bakgrunden syns mörka ådror. De är samlade i flockar om 3–8 stycken. Blomningsperioden för nålörten varar från maj till hösten.
5. Frukterna, som mognar i mitten av hösten, påminner i formen om ett storkhuvud med en massiv näbb. Därav det ovanliga växtnamnet. Fröet är på utsidan täckt med styva, glesa hår.

Utbredningsområde

Storknäbben förekommer i hela Eurasien, växten har etablerat sig i Amerika och Australien. Den föredrar sandiga jordar och bildar därför ofta bestånd vid privathus, längs vägar och i trädgårdar.

Intressant fakta: Ofta förväxlas vanlig storknäbb med Robertgeranium (Geranium robertianum). Men trots viss yttre likhet skiljer sig dessa två växtarter åt: geranium har en stark obehaglig doft och större blad jämfört med storknäbben.

Arter

Vanlig storknäbb är en typisk representant för släktet med samma namn, som omfattar cirka 130 underarter. I huvudsak är dessa alla vilda arter som förekommer i naturen. Endast sex sorter av denna artrikedom har domesticerats och odlas för dekorativa ändamål. Det är värt att notera att de storknäbbsarter som används för landskapsgestaltning är lika anspråkslösa och motståndskraftiga mot yttre miljö som sina vilda släktingar. Sorter som efterfrågas i prydnadsblomsterodling:

1. Storknäbb 'Reichard' (Erodium reichardii, dubrovniknäbb) delas i sin tur in i två underarter: 'Roseum' och 'Alba'. Det är den populäraste sorten, som blomsterodlare anser vara en standard för sina slående yttre egenskaper. De verkligen skira, ljusrosa eller vita små blommorna hos denna art med klart vinröda strimmor på kronbladen ser mycket vackra ut mot bakgrunden av omgivande grönska.
2. Den korsikanska sorten av prydnadsstorknäbb lockar med sin kompakthet och uttrycksfulla blomställningar, vilka mot den gråa bladverkets sammet ser enorma ut.
3. Den steniga sorten började först odlas i Spanien. Denna värmekära växt bildar en hård kudde av blad, så den ser mindre inbjudande ut jämfört med andra arter. Men spanjoren har en lång blomningsperiod, vilket glädjer trädgårdsägarna. Varje kronblad av de eleganta blommorna är prydd med ett komplext mönster av rosa och körsbärsröda ådror, och hela kompositionen fullbordas av ljusa violett-bläckfärgade fläckar.
4. Gyllene storknäbb växer långsamt. Denna sort har två typer av blommor: manliga och kvinnliga, som till utseendet påminner om påskliljor.
5. Tatarisk storknäbb utmärker sig med ett lysande utseende: saftigt gröna genombrutna blad bildar en luftig kudde, på vilken blomställningarna lyser i purpur. Denna spetslika växt drar alltid till sig blomsterodlares uppmärksamhet.
6. Storknäbbssorten Maneskavi är en buskliknande växt av pyrenéisk art, som når en höjd på upp till 50 cm och en diameter på högst 60 cm. De kompakta formerna hos denna sort gör att designers kan skapa originella blomsterarrangemang.

Insamling och förvaring

Örtkännare är alltid intresserade av att samla in storknäbb, eftersom helande blandningar baserade på den har universella egenskaper. Som växtråvara samlas alla ovanjordiska delar av växten in, förutom fröna. Mogna frukter, liksom rötter, används mycket mer sällan för att förbereda medicinska preparat. Reglerna för insamling av storknäbbört är standard:

1. Insamling av råvaran sker under aktiv blomning av storknäbben. Det är bäst att avsätta andra halvan av dagen så att daggen har torkat på växten.
2. Stjälken skärs försiktigt av tillsammans med bladen i nivå med rotrosetten.
3. Torkning på naturligt sätt bör ske på en skuggig plats, helst under ett tak eller på en öppen terrass. Man kan torka örten i ett rum med god ventilation eller använda en speciell apparat för detta ändamål.
4. Under torkningsprocessen bör man regelbundet röra om växtmassan för att förhindra att den värdefulla råvaran angrips av mögel.
5. Det färdiga materialet fördelas i papperspåsar eller tygpåsar.
6. I denna form förvaras torkad storknäbb i upp till två år, under förutsättning att råvaran under hela denna tid förvaras på en torr och sval plats.

Frön samlas in efter full mognad, och rötter grävs upp efter växtperiodens slut. Dessa växtdelar torkas också i apparat vid en temperatur på högst 50 grader eller torkas på naturligt sätt.

Storknäbbens läkande egenskaper

Storknäbb är inte med på den officiella listan över medicinska örter, därför används den inte inom officiell medicin. Icke desto mindre förnekar läkare inte växtens läkande egenskaper och rekommenderar den gärna till patienter som ett komplement till grundbehandlingen. Verkligen, traditionella läkemedelsformer med storknäbb har ett brett spektrum av verkan. I listan över de viktigaste terapeutiska effekterna:

• sammandragande;
• blodstillande;
• lugnande;
• slemlösande;
• antiinflammatorisk;
• antiseptisk;
• kramplösande;

Genom århundradens användning av infusioner och avkok med den nyttiga växten har det bevisats att storknäbb kan stärka blodkärlens struktur och minska deras genomsläpplighet. Preparat framställda av torkade ovanjordiska delar av örten har en uttalad hemostatisk effekt och används ofta inom folkmedicin för att stoppa blödningar.

Den måttliga lugnande verkan gör växten användbar för äldre människor som ofta lider av sömnlöshet. Koncentrerade infusioner och avkok används som medel för utvärtes behandling.

Alla dessa möjligheter med den vildväxande storknäbben gör att den kan användas vid behandling av följande patologier:

• förkylningar och influensa;
• bronkit och andra inflammatoriska processer i luftvägarna;
• ökad gasbildning;
• gynekologiska besvär;
• hemorrojder;
• diates hos barn;
• kramptillstånd;
• tonsillit;
• kärlkramp (angina pectoris);
• sömnstörningar;
• stomatit;
• konjunktivit;
• infekterade sår och furunkulos.

Förr i tiden behandlade folkmedicinare och barnmorskor skräck hos barn och onda ögat med infusioner av storknäbb. Även om sådan praxis sällan används idag, är det värt att känna till dessa egenskaper hos växten.

Bra att veta: storknäbb tillsattes i forna tider i foder till får. Då ansågs detta tillskott vara mycket nyttigt för djurens hälsa. Pulver av torkad ört ströddes på sår hos boskap.

Storknäbb i folkmedicinen

Inom kinesisk medicin används storknäbb mycket aktivt idag. Invånarna i Mittens rike tillsätter torkade delar av växten i teer. Våra inhemska örtläkare visar också ett förståeligt intresse för denna representant bland vildväxande örter. Med hjälp av erfarenheter från tidigare generationer av helare skapar de nya växtblandningar med storknäbb. Folkmedicinen idag bygger på en vetenskaplig evidensbas, eftersom sammansättningen och egenskaperna hos enskilda medicinalväxtarter har fastställts genom forskning.

För praktisk användning i hemmabehandling ger vi här några tidsbeprövade recept.

Infusion mot epileptiska anfall

Ofta uppstår ett epileptiskt anfall spontant. Sådana patienter är därför i stort behov av snabba och adekvata åtgärder från omgivningen. Detta medel kan naturligtvis inte helt bota en så allvarlig sjukdom, men det kan avsevärt lindra personens tillstånd efter ett anfall.

1. Ta 1 msk torkad storknäbb och häll över ett glas kokande vatten.
2. Linda in kärlet med infusionen i en handduk.
3. Efter två timmar, filtrera den färdiga infusionen.

Ta 1/4 msk infusion och tillsätt exakt 20 droppar spritstinktur av angelikarot. Detta preparat kan köpas på apoteket eller tillagas själv enligt schemat: på en del torkade angelikarötter, ta 10 delar vodka.

Notera: detta enkla recept kan hjälpa personer som lider av epilepsi och minska anfallsfrekvensen. För detta bör preparatet tas i kurer på 3–4 veckor, följt av ett lika långt uppehåll.

Medel mot halsfluss

Ett avkok som lindrar smärta och lugnar en inflammerad hals kan göras av 1 msk krossad torkad storknäva och 0,3 liter kokande vatten. Lösningen måste få dra ordentligt för att behandlingen ska vara effektiv. Därför är det bäst att förbereda den på kvällen och på morgonen sila den noggrant. Använd den silade lösningen för att gurgla halsen och munhålan vid tandproblem 4–5 gånger om dagen. För en behandling räcker 100 ml avkok.

Läkande bad

Sådana behandlingar hjälper till att lindra negativa symtom av diates hos barn, och hos vuxna – irritabilitet och nervspänning. Först förbereds ett koncentrerat avkok av vanlig storknäva i förhållandet: 50 g torkat råmaterial till 0,5 l vatten. Efter att ha blandat huvudingredienserna ska lösningen kokas i 20 minuter, sedan silas och hällas i ett fyllt bad. Vattenbehandlingen varar i 15 minuter.

Salva

Att förbereda detta externa medel tar inte lång tid. För salvan behöver du:

• Torkad storknäva – 2 msk
• Inälvsfett – ett halvt glas

Så här förbereder du salvan:

1. Mala örten till pulver.
2. Blanda de angivna ingredienserna och smält sedan i vattenbad.
3. Låt blandningen stå i 4 dagar och smält sedan igen.
4. Filtrera blandningen medan den fortfarande är varm och häll i en burk.
5. Förvara salvan i kylskåp och applicera vid behov på variga sår och bölder för att påskynda mognaden.

Maginfusion

Detta medel hjälper till att lindra magsmärtor vid förvärring av gastrit eller magsår. För att förbereda den helande drycken, häll ett glas kokande vatten över 15 g torkad näva. Låt dra i minst 6 timmar och sila sedan. Ta medicinen strikt på fastande mage, 1–2 msk. Ta 3–4 gånger.

Blodstillande medel

Det avkok som tillagas enligt detta recept är indicerat att tas vid livmoderblödningar och riklig menstruation. Det kan också drickas som ett lugnande medel.

Följande steg för att förbereda medicinen:

1. Häll 200 ml kokande vatten över 2 tsk torkat råmaterial.
2. Låt lösningen dra i 8 timmar.
3. Ta den silade infusionen var 6:e timme, 60 ml.

Medel för behandling av inflammerade ögon

För denna medicin behöver du blommor av storknäva. Häll 200 ml kokande vatten över 1 msk färska eller torkade blomställningar. Sätt blandningen i vattenbad och låt stå på låg värme i 15 minuter. Efter värmebehandlingen ska avkoket dra i ytterligare 45 minuter. Sila sedan och använd för att skölja ögonen. Avkoket som tillagas på detta sätt passar även för omslag vid eksem och enkel ansiktsrengöring.

Notera: Detta avkok kan användas för omslag mot myggbett.

Medel mot uppblåsthet

För dig som ständigt lider av ökad gasbildning, är det här receptet värt att komma ihåg. Ta 2 tsk torkad storknäbb och häll över ett glas kokande vatten. Det är bäst att förbereda medicinen på kvällen, eftersom koncentrationen av aktiva ämnen blir maximal efter några timmar. Sila av infusionen före användning och pressa ordentligt ur växtmaterialet. Ta 125 ml av medicinen efter måltid för att förebygga gasbildning.

Tinktur för behandling av hemorrojder

Till en del torkad storknäbb tar du 10 delar vodka eller sprit. Låt preparatet dra i rumstemperatur i 10 dygn. Sila sedan av lösningen och ställ den färdiga tinkturen i kylskåpet i ytterligare tre dygn. Detta medel passar för behandling av blåmärken, hemorrojder och sårsköljning.

Förutom att användas som bas för infusioner och avkok, tillsätts unga blad av storknäbb i sallader i vissa asiatiska länder. Smaken av det vilda växtens gröna blad påminner om persilja. Örten kan mycket väl användas inom hemkosmetik, samt för att lösa vissa vardagliga problem:

1. Till exempel utvinner man fortfarande ett naturligt grönt färgämne från färsk storknäbb i vissa länder.
2. För att bevara vattenmelonfrön måste de blandas med storknäbbspulver innan de läggs in för förvaring.

Typer av läkande beredningar

Som framgår av recepten ovan kan storknäbb mycket väl betraktas som en universell råvara för att bereda de mest populära läkemedelsformerna inom folkmedicinen. För behandling av olika tillstånd används specifika proportioner som måste följas noggrant. Det finns många varianter av sådana preparat, men bland dem finns klassiska recept.

Infusion

Detta antivirala medel lindrar tillståndet vid influensa och luftvägsinfektioner, och passar även för att förbättra allmäntillståndet vid utmattning.

Tillvägagångssätt:

1. Häll 2 tsk torkad storknäbb över kallt kokt vatten (1 glas).
2. Låt blandningen dra i 8 timmar.
3. Sila av lösningen efter denna tid.
4. Ta 50 ml av infusionen upp till 4 gånger tills tillståndet förbättras.

Tinktur

Enligt detta recept kan du förbereda en tinktur för behandling av sår, akne och finnar.

Tillagning:

1. Häll 15 g torkad storknäbb i en burk.
2. Häll 0,2 liter vodka över växtmaterialet.
3. Låt dra i 12 timmar, sila sedan av lösningen.
4. Skölj sår med tinkturen, men vuxna patienter kan även gurgla med den.

Avkok

Enligt klassiskt recept bereds avkok på storknäbb på följande sätt:

1. Blanda 10 g torkad råvara med 200 ml hett vatten.
2. Ställ behållaren med blandningen på låg värme.
3. Koka blandningen i 5 minuter.
4. Sila av avkoket när det svalnat.
5. Ta 1–2 tsk på fastande mage.

Kontraindikationer för användning

Självklart kan skatnävans läkande egenskaper, om de används på rätt sätt, gynna en sjuk persons tillstånd och påskynda tillfrisknandet. Men man får inte glömma att alla växtbaserade preparat kan ha motsatt effekt. Skatnävan har förutom fördelarna också en begränsad lista med nackdelar. Absoluta kontraindikationer för användning av denna växtart i medicinskt syfte är följande tillstånd:

• graviditet;
• amningsperiod;
• barn under tre år;
• åderbråck;
• stabil hypertoni;
• typ 1-diabetes;
• tromboflebit;
• individuell intolerans;
• ökad blodkoagulering.

Det är också förbjudet att ta preparat med skatnäva efter en hjärtinfarkt och vid ischemisk hjärtsjukdom. Vid överdosering kan kräkningar, illamående och diarré förekomma. I en sådan situation krävs åtgärder för att lindra förgiftningen: magsköljning och intag av några tabletter aktivt kol. Om patientens tillstånd inte stabiliseras krävs sjukhusvård.

Bekantskapen med vanlig skatnäva bevisar att det inte finns något överflödigt i naturen. Varje grässtrå och vildblomma bär på nyttiga egenskaper. Våra förfäder var väl förtrogna med läkeväxternas hemligheter. Därför var sådana användbara växter som skatnäva i forna tider människors trogna hjälpare.

Bild på skatnäva