Gentiana: läkande egenskaper och kontraindikationer

De ömtåliga blå, violetta, gula klockorna av gentiana öppnar sig på våren eller hösten och bjuder in örtsamlare att ge sig ut på jakt efter den nyttiga växten. Dess medicinska egenskaper användes redan på 200-talet f.Kr., då man botade pest med rotstockarna. Även den ovanjordiska delen värderas och används i många folkliga recept.

Hur den ser ut och var den växer

Totalt finns det 400 arter i familjen. I den europeiska delen förekommer 96 av dem. De har gemensamma drag men skiljer sig i storlek och blomningstid. De mest miniatyriska representanterna blir inte högre än 20 cm, medan jättarna når 1,5 m. Det är mestadels halvbuskar med raka stjälkar och kraftiga rotstockar. Bladen är långa, spetsiga, med en tydlig fåra mitt på bladskivan.

Blomkronan är oftast färgad i violett, blått, gult eller vitt. Inuti dominerar en mörkare nyans, utsidan är ljusare, ofta med ränder som går från basen till kronbladens kanter. Jämfört med stjälkens längd är blommorna stora, liknande en klocka.

Utbredningsområdet täcker nästan hela jordklotet, med undantag av de nordligaste regionerna. Men mest villigt växer gentiana eller 'gorchanka', som den kallas i vårt land, i tempererade breddgrader. Dessutom är den inte rädd för höjd och tunn luft, och klättrar ibland upp till 5500 meter över havet. Den återfinns ofta på alpina ängar som en del av örtvegetationen. 'Gorchanka' bildar knappt några gläntor, utan förekommer i grupper på 3–4 buskar.

Som medicinalväxt har den länge odlats i apoteksträdgårdar, för att slippa springa efter läkemedelsråvara i berg och backar. Den har god prydnadsvärde, planteras enskilt eller i rabatter. Man kan kombinera sorter med olika blomningstid och skapa en säsongslång rabatt med ovanliga ömtåliga klockor, vilket ger dubbel nytta – estetisk njutning och enkel insamling av nödvändigt råmaterial.

Arter

Det finns ettåriga och fleråriga varianter. Inom trädgårdsskötsel föredras perenner, och inom medicinsk praxis används flera huvudarter:

• stjälklös gentiana;
• vårgentiana;
• lunggentiana;
• dahurisk gentiana;
• korsgentiana;
• gulgentiana;
• storbladig gentiana.

Arterna är typiska för olika naturförhållanden, de flesta är inte rädda för frost och kräver ingen noggrann uppmärksamhet vid odling. De samlas i naturen eller odlas på kolonilotter och villatomter.

Viktigt: vissa arter av gentiana anses vara sällsynta och hotade på grund av mänsklig verksamhet.

Vårgentiana
Den mest miniatyrartade, blir högst 3–5 cm. På en rak stjälk öppnar sig en enda klarblå blomma. Perenn, tål frost, har inga höga krav på växtförhållanden, har smärtstillande, bakteriedödande och mild lugnande effekt. I folkmedicin används rhizom och blad.

Stamlös
Stjälken höjer sig 9–10 cm över marken, blomman stor, färgstark, klockformad. Växer på samma plats i flera år, tål frost.

Intressant: Den kan användas för att förutsäga vädret, flera timmar före regn stängs blomkronorna.

Lunggentiana
Plantans höjd är 60 cm, stjälken är enkel, ej förgrenad, smala blad sitter tätt i flera våningar. Blomman är klockformad, intensivt blå. I slutet av sommaren öppnar sig 1, sällan 2 blommor på stjälkens topp med karakteristiska strecklinjer på utsidan.

Inom folkmedicinen används ovanjordiska delar och roten. Den används för att driva ut parasiter ur tarmen, stabilisera nervsystemet, minska smärta vid menstruation och normalisera livmoderns tonus.

Daurisk
Skiljer sig från de övriga genom blommor samlade i blomställningar om 5–8 stycken. De sitter i 2–3 våningar på en nästan bladlös stjälk. Massblomning sker i augusti. Större delen av bladskivorna växer från en basal rosett. De omger stjälken, som sällan blir högre än 40 cm.

Avkok och infusioner från rötter och ovanjordisk del har febernedsättande, immunstimulerande och antibakteriell verkan. De används mot reumatism, muskelvärk, för att minska smärta vid skador, lindra kärlspasmer och migränanfall. En god antiviral effekt gör att den kan användas under virusepidemier av influensa och förkylning. Avkok rekommenderas för män som stödmedel vid konstant stress och emotionell trötthet. Regelbunden användning av gentiana återställer potensen och reparerar mekanismen för sexuell upphetsning.

Korsbladig
En av de mest värdefulla ur örtkunnigas perspektiv. I recept används roten. Växten föredrar steniga sluttningar, öppna soliga platser. Trivs utmärkt i sällskap med andra ängsörter. Halvbusken blir upp till 70 cm hög. Den kännetecknas av ogrenade raka stjälkar med en kraftig basal bladrosett. Blommorna bildas i klasar i bladens axlar. De börjar öppnas nästan samtidigt, med start från de nedre våningarna. Blomningen sker under sommaren från andra halvan av juni, frökapseln bildas i september.

Rhizomerna innehåller alkaloider, bitterämnen och eteriska oljor. Infusion och avkok från dem används vid problem med mag-tarmkanalen, halsbränna, polyartrit, anemi och dålig aptit. Omslag och kompresser stimulerar regenerering vid våta och variga sår, pulver i blandning med kamomillblommor är effektivt vid hudskador.

Vid fothyperhidros används rhizomer tillsammans med krossad ekbark.

Gul
Användes i antikens Grekland och Rom för att normalisera matsmältningen, rhizomer användes för att behandla pest och förebygga tarmsjukdomar. Den mest sällsynta, utrotningshotade arten, upptagen i röda listan. Odlas med svårighet, försvinner i naturen eftersom den bara kan leva på vissa platser som ofta exploateras av människan.

Den högsta arten, når 1,5 m, från rhizomen utgår flera kraftiga raka stjälkar. Bladens färg är grön med blåaktig skiftning, på ytan syns tydliga välvda reliefnerver. De nedre bladen bildar en luden rosett, de övre sitter parvis på stjälken. Blommar rikligt från 3–4 års ålder. Under gynnsamma förhållanden lever halvbusken upp till 50 år. Rhizomet värderas, av det bereds avkok, infusioner, extrakt för salvor.

Används som desinfekterande, antiviralt, antibakteriellt medel. Används i enkla recept och blandningar vid gastrit, akylia, störningar i gallblåsan och levern. Avkok från rhizomer stärker immunförsvaret, påskyndar regenerering, har en lugnande effekt. Rekommenderas vid lungsjukdomar, njursten, störningar i den sexuella sfären.

Storbladig
Förekommer i Sibirien, Fjärran Östern, Amurområdet. Förutom sina läkande egenskaper är den en honungsväxt. Namnet återspeglar helt växtens utseende. Bladen är, till skillnad från andra arter, verkligen stora och talrika. I bredd blir de 2,5–3 cm, längden når ibland 40 cm. Många sitter i rosettzonen, när stjälken sträcker sig minskar antalet blad gradvis med höjden. Blommorna är däremot små, cirka 2 cm i diameter, intensivt blå med violett skiftning. Populär som prydnadsväxt i flerskiktade rabatter.

I medicinskt syfte används alla delar av växten, men efter skörd delas de noggrant upp i ovanjordsdel och rhizomer, torkas separat. Avkok förbättrar matsmältning och potens, används som blodstillande och antibakteriellt medel. Infusioner är bra för att reglera magsäckens sekretoriska funktion, eliminera patogen flora i mag-tarmkanalen, förbättra tarmperistaltiken.

Används också för behandling av lungsjukdomar, högt blodtryck, neurasteni, kronisk gastrit.

Insamling och förvaring

Gentianan växer i små tuvor med flera buskar. För insamling markeras en plats från sommaren, genom att välja gläntor med de mest bladrika basalrosetterna. Om växten odlas på en privat tomt, bör man plantera flera rader och samla in råvaran från dem i tur och ordning, och alltid lämna en liten del för fortsatt tillväxt.

Viktigt: växter har läkande egenskaper först efter 3–4 år, yngre har ännu inte samlat på sig komplexet av nyttiga ämnen.

Hos de flesta arter anses rotstockarna tillsammans med rötterna vara den mest värdefulla komponenten. De sorter där även den ovanjordiska delen används rekommenderas att samlas in i två omgångar. Den gröna massan klipps delvis under blomningen, och rötterna grävs upp på hösten efter att löven börjat vissna.

Efter att rotstocken har grävts upp skakas den noggrant, tunna rötter och skadade delar klipps bort och först därefter tvättas den i flera vatten. Små rötter torkas hela, längre skärs i bitar, och de som nått en tjocklek på 2–3 cm delas bäst på längden. Det är bekvämast att torka vid 50 graders temperatur. En elektrisk tork används för detta. Vid naturlig torkning börjar en gradvis fermenteringsprocess och en del av de nyttiga bitterämnena förstörs. Kvalitativt torkade rotstockar kan identifieras på en lätt honungs-örterdoft och en mycket bitter smak.

Hållbarheten för den färdiga råvaran är 3 år. Bäst är att efter torkning lägga rotstockarna i en linnepåse och hänga den på en torr och mörk plats, med anteckning om insamlingsår och månad.

Kemisk sammansättning

Hos varje art varierar förhållandet av nyttiga ämnen något, men gemensamma är:

• katekiner;
• pektiner;
• bitterämnen;
• gummi;
• flavonoider;
• hartser;
• slem;
• garvämnen;
• iridoider;
• sackaros;
• eteriska oljor;
• fettsyror;
• kumariner;
• gentianin;
• alkaloider;
• askorbinsyra.

Färgämnen ger roten dess färg. Graden av läkande effekt beror på närvaron av bittra glykosider som är koncentrerade i rotstocken.

Läkande egenskaper hos gentiana

Avkok och infusioner av rotstocken används som en del av komplex terapi:

• vid låg aptit;
• vid anemi;
• anemi;
• diates;
• avitaminos;
• skörbjugg;
• bronkit;
• kronisk hosta;
• kraftlöshet;
• låg immunitet och långsam regeneration;
• ledvärk.

Avkok av ört och rotstockar användes framgångsrikt för behandling av pest och malaria tack vare deras antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaper. Gentiana gul (Gentiana lutea) ingår i magelixir, Bittners balsam, Svensk bitter (bitter droppar), Aflubin. Omslag och kompresser hjälper mot klåda och irritation vid nässelutslag, insektsbett, och är effektiva för behandling av variga sår och skärsår.

Huvudområdet för användning av gentiana är problem med mag-tarmkanalen. Den lindrar spasmer i glatt muskulatur, eliminerar förstoppning, gasbildning och halsbränna, stimulerar gallutsöndring och sekretion från matsmältningskörtlarna.

Användning av gentiana inom folkmedicinen

Jordstammar och blad används för invärtes och utvärtes bruk beroende på sjukdomstyp och svårighetsgrad. Man bereder huvudsakligen vattenbaserade infusioner, mer sällan alkoholbaserade. Avkok behåller sina nyttiga egenskaper endast ett dygn, även om de förvaras i kylskåp. De bör tillredas i små portioner, och det som blir kvar måste hällas ut efter 24 timmar. Bäst håller sig pulvret från torkad jordstam; det förvaras alltid i en burk med tättslutande lock för att skyddas mot fukt. För varje sjukdomssegment finns effektiva och tidsprövade folkrecept.

Nervös utmattning och kronisk trötthet

Ta 2 matskedar torrt material till 200 ml vatten. Låt sjuda upp på svag värme och håll det kokande i 10 minuter. Kyl sedan av, sila och dela i 4 lika stora portioner som du intar under ett dygn. Behandlingskuren är minst 14 dagar.

Aptitlöshet

Det finns två intagningssätt: som avkok eller som pulver. Vid total avsaknad av matlust rekommenderas att du tar pulver i knivspets tre gånger dagligen, tillsammans med 100 ml varmt vatten en halvtimme före planerad måltid.

Vid mildare symtom är det bättre att välja ett avkok av 1 glas vatten på 1 tsk material. Sjud i emaljkastrull på svag värme i 10 minuter. Ta 20 ml 15–20 minuter före måltid. Resterna hälls ut på kvällen, och nästa dag bereder du en ny omgång.

Reumatism, artrit, gikt

Häll 300 ml kallt vatten över den krossade torkade roten. Låt koka upp och sjud på svag värme i 15 minuter. Låt avkoket stå i 2 timmar, sila och häll upp i flaska eller burk med lock. Ta lika stora portioner 3 gånger dagligen. Medlet orsakar inte beroende; vid regelbunden användning lindrar det ledvärk, minskar intensiteten i giktanfall och ökar flexibilitet och rörelseomfång i armar, ben och ländryggen.

Hyperhidros

Svettlukt motverkas lätt med dagliga fotbad av en blandning av 5 delar gentianajordstam och 3 delar krossad ekbark. Häll 1 liter vatten över materialet och koka i minst 10 minuter. Avkoket ska vara så varmt som foten tål. Badet fortsätter tills vätskan svalnat. Torka fötterna med bomullstyg och ta på strumpor av naturfiber på natten. Lukten försvinner inom 3–4 dagar, efter en veckas behandling minskar svettningen avsevärt. Under denna tid bör du undvika strumpor och tights av syntetmaterial.

Halsbränna

Istället för tabletter är det mycket bättre att ta en liten shot rotextrakt på vin eller vodka före måltid. Extraktet bereds i 21 dagar av 1 matsked krossad jordstam på 200 g vätska.

Diates

Det är särskilt besvärande när det visar sig hos en vuxen människa, och svårt att bekämpa. För att lindra de yttre symtomen bereds ett avkok av en blandning av rölleka, gentianarot och alantrot i lika delar. Häll 500 ml vatten över 15 g av blandningen och koka i 10–12 minuter. Ta endast varmt före måltid, 1 matsked.

Odling av gentiana på trädgårdstomten

Förutom de medicinska arterna finns det också dekorativa sorter som är fantastiskt vackra. De kan med fördel kombineras, så att om du tar bort några medicinalväxter, kommer rabattens utseende inte att påverkas alltför mycket. De är inte krävande vad gäller odlingsförhållanden och är mycket effektfulla, som dessa arter:

• sjuflikig;
• kinesisk prydnadsgentiana;
• fransig;
• prickig;
• smalbladig.

Erfarna trädgårdsmästare råder att inte krångla med plantor, utan så fröna direkt i jorden som värmts av vårsolen i början av maj. För arter med vårblomning väljs skuggiga platser, för höstblommande – soliga. De små fröna sprids ut över den förberedda jorden och strös lätt med ett mycket tunt lager sand.

Skötseln av växten är minimal och består i regelbunden vattning, luckring och ogräsrensning. Det behövs ingen gödsling med speciella preparat, det räcker med att vattna 3–4 gånger per säsong med askvatten eller mycket svag kogödsel. På samma plats kan gentianan växa i upp till 10–12 år. På vintern, i områden med lite snö och plötsliga långvariga frostperioder, täcks planteringen av medicinalväxten med granris.

Under blomningsperioden är gentianan som mest sårbar och kräver vattning. Bäst är om jorden i dess rabatt hålls konstant lätt fuktig.

Ibland uppstår prickar eller beläggning på buskarna. Det är tecken på gråmögel, brunfläcksjuka eller rost.

Viktigt: växter med tecken på sjukdom får inte användas i medicinskt syfte.

Vid en liten angripen yta behandlas med fungicider, vid omfattande skador på den gröna massan måste växten förstöras och växtplatsen behandlas med kalklösning.

Gentianan är inte skyddad mot skadedjur, och växtens bittra smak är inget allvarligt hinder för dem. På buskarna förekommer ibland trips, bladlöss, sniglar och nematoder. Bekämpning sker genom besprutning med insekticider. Särskilt effektiva är Fufanon, Aktara och Karbofos.

Observera: de flesta preparaten är giftiga för bin, så om det finns en bigård i närheten måste du använda huskurer.

Kontraindikationer för användning

Hinder för användning av någon art är intolerans mot bitterhet, graviditet och amning. Avkok och infusioner används med försiktighet vid möjliga allergiska reaktioner. För att avgöra, applicera lite av medlet på handryggen. Om rodnad eller klåda uppstår inom 2–3 timmar, bör du avstå från den behandlingen. Högt blodtryck, magsår och hyperacid gastrit i akut skede anses också vara kontraindikationer.

Den nyttiga och vackra växten – gentianan – blir en prydnad i trädgården och samtidigt ett grönt apotek.

Bild på gentiana