Genipa: vad är detta för frukt och hur är den nyttig

Genipa är ett fruktträd från familjen måreväxter som blir upp till 30 meter högt. Det är ett smalt träd med spretiga grenar och intressant för sina frukter, som engelsmännen kallat 'marmeladask'. Främst för att skalet är tjockt och tätt, medan fruktköttet är fyllt av aromatisk sötma.

Genipa är ett lövfällande träd. De glansiga ovala bladen har tandade kanter. Bladbredden varierar från 4 till 13 cm och längden upp till 33 cm. I mitten syns en tydlig ljus nerv.

Blomställningarna är stora, 5–6 cm i diameter, rosblommade, med 5 kronblad i gula, röda eller vita nyanser.

Genipans frukter är ovala, 9–15 cm långa och upp till 9 cm breda. Skalet är strävt, som om det var lätt pudrat med mjöl. Inuti finns ljusbruna eller gula frön. Intressant nog är fruktköttet från början krämfärgat, men när det kommer i kontakt med luft gulnar det gradvis. Och det är inte alla unika egenskaper hos denna utländska frukt.

Var den växer

Vildväxande genipa har spridit sig över Kuba, Puerto Rico, Virgin Islands, Guadeloupe, Trinidad – från södra Mexiko, Colombia och Venezuela till Peru, Bolivia och Argentina. Den odlas i samma område som prydnads- och fruktträd. Sedan länge odlas genipa på Filippinerna. I vissa länder planteras trädet som naturligt staket eller häck för betesmarker.

I mitten av 1960-talet började Latinamerika genomföra ett projekt för att föröka genipa för återplantering av skog i nordöstra Brasilien. Där skapades stora plantager. Frukterna användes till produktion av likörer och andra livsmedel, medan träet användes för lokala ändamål.

I gamla världen är genipa okänd. Det har funnits försök av filippinska entusiaster att sprida växten till USA. Trädet växte på en växtodlingsstation i Miami och blev upp till 6 m högt, men blommade aldrig. I det lantbruksvetenskapliga centret 'Usadba' i Ryssland odlades också ett stort träd. Det gav aldrig frukt och dödades sedan av frost.

Smakprov

Trädet odlas för sina frukter. De används för att göra glass, gelé, marmelad, sylt, juice och chutney. I naturligt tillstånd kan frukterna endast ätas när de är övermogna och mjuka. Smaken är syrlig och påminner om torkade äpplen.

Först måste man riva den tunna fruktskalet lite och suga ut det geléliknande innehållet. Alla frön och skalet slängs. Om frön ändå hamnar i munnen måste de spottas ut.

Intressant detalj: Genipasaften är färglös. Men i luften reagerar den med människans hud och omvandlas till en beständig mörkblå färg, så den används som livsmedelsfärg. Indianer målar kroppsmönster med denna saft, och färgen håller i upp till tre veckor.

Ett minst lika exotiskt användningsområde har fiskare funnit. De tillverkar bete av omogna frukter, och vattenlevande varelser samlas ivrigt till godbiten och fastnar på kroken.

I heta tropiska länder är kompott på genipa populär. Den törstsläckande drycken dricks ren eller tillsatt i vin. En annan metod används i Puerto Rico. Frukterna skärs i bitar, läggs i vatten och man väntar på jäsningens början. Först när blandningen har jäst, tillsätter man doftande frukter, bär och aromatiska ämnen. Förutom att släcka törsten har drycken en tonisk effekt.

Man kan helt enkelt skära frukterna, lägga dem i en kanna med vatten, tillsätta socker, och man får en lätt dryck för varma dagar som påminner om lemonad. På gatorna säljer försäljare koncentrat på flaska med is. På Filippinerna är kalla drycker populära, liksom gelé, sorbet och glass. Fruktköttet används ibland som tillsats som ersättning för pektin, vilket hjälper till att geléra fruktjuicer. Bönder i Brasilien gör sylt, sirap, alkoholfri dryck, vin och stark likör av frukterna.

Frukterna innehåller, enligt undersökningar, proteiner, kolhydrater och äppelsyra. Kaloriinnehåll – 113 kcal/100 g.

Läkande egenskaper hos genipa

Kompott på genipa är inte bara njutbar att dricka och effektivt törstsläckande. Den har mer värdefulla egenskaper.

1. Invånarna i Centralamerika har länge använt kompotten som ett slemlösande medel vid svår hosta. Den används även för att behandla förkylningar och halsfluss. Avkok av blommor fungerar som febernedsättande medel, liksom bladsaft.
2. Frukterna har ett rikt innehåll av kalcium, fosfor och askorbinsyra (C-vitamin). Det är naturligt att frukterna har en allmänt stärkande och föryngrande effekt på människokroppen.
3. Det är vanligt för lokalbefolkningen att använda genipafrukter vid gulsot och som medel mot mask.
4. Den urindrivande effekten gör frukterna oumbärliga vid ödem av olika etiologier och sjukdomar i urinvägarna.
5. Folkmedicin rekommenderar att mala omogna frukter och använda dem tillsammans med avkok av barken för att behandla faryngit och sexuellt överförbara sjukdomar. Dessutom är avkok av roten också ett kraftfullt laxermedel.
6. Även barken från genipa är användbar. Den är rik på tannin, vilket gör den oumbärlig vid behandling av infektionssjukdomar i huden. Om man gör ett snitt i trädets stam rinner det ut en ljusaktig kåda som smakar sött. Det är just det kraftfulla desinfektionsmedlet. Kådan späds med vatten och med den lösningen tvättar man inte bara sår och skråmor utan även inflammerade ögon.
7. Man noterar också en aktiv antibakteriell effekt av genipaprodukter på sjukdomsframkallande mikrober, det vill säga de fungerar som ett antibiotikum. Malda frön kan användas som kräkmedel.

Kontraindikationer

Erfarenheten hos människor som odlar genipa, konsumerar dess frukter, studerat egenskaperna hos blommor, bark, löv och rötter visar att det inte finns några kontraindikationer. Endast individuell intolerans är möjlig.

Var används genipa

I Guyana används omogna frukter främst som bete för fisk. Frukter som fallit till marken äts av vilda och tama djur. Bladverket utgör ett bra foder för boskap.

Barken används ofta vid garvning av läder och för framställning av fibrer. Visserligen lämpar sig sådana trådar endast för grova kläder.

Ungt trä används som ved och staketstolpar. Tioåriga träd sågas till virke. Träet är gulvitt eller till och med något rosafärgat, med knappt synliga ådror i rödaktig färg. Det har god fiberstruktur, är hårt men elastiskt och starkt. Dock älskas detta trä av termiter, vilket ifrågasätter hållbarheten.

Av genipaträ tillverkas många typer av husgeråd ända upp till snickerier. Blommorna är en bra honungskälla för bin.

Hur odlar man?

Genipa kan förökas med frön eller sticklingar. Fröna behöver inte ens förberedas speciellt. Det räcker att placera ett frö på en halv centimeters djup i väl luckrad jord. Platsen måste vara varm, över 23 grader. Jorden måste hållas ständigt fuktig, men inte blöt.

Groddarna kommer upp efter 25–30 dagar. Vid 6–12 månaders ålder måste de omplanteras. Trädet är inte krävande, det överlever och trivs utmärkt även under svåra förhållanden.

Om odling av frukt prioriteras, görs avståndet mellan träden 10–15 m. De fallande löven bidrar till att berika planteringens jord.

Kulturen växer bokstavligen för ögonen. Efter tre år kan de första frukterna väntas. Oftast bär trädet frukt en gång per år. Men det finns särskilt produktiva sorter som gläder sina ägare året runt. Genipa är tolerant mot överskott av fukt och trivs på periodiskt översvämmade jordar, men tål absolut inte kyla och överlever inte ens en lätt frost, utan dör.

Därför förekommer denna gröda inte i bergsområden där vädret är instabilt och skiljer sig från de varma och fuktiga tropikerna.

Var odla
Platsen bör vara solig och ljus, om det finns skugga så lite. Jorden föredras neutral eller svagt sur. Vattningen ska vara riklig för att hålla jorden ständigt fuktig på sommaren – just ett fall där det är bättre att övervattna än att undervattna.

Gödsla minst två gånger i månaden, växla mellan organisk och mineralgödsel. På vintern behöver inte gödslas.

Ett viktigt krav på regimen är värme. På vintern hålls temperaturen på 15–20 grader, på sommaren – ju varmare desto bättre. Naturligtvis kan genipa överleva en kortvarig temperaturminskning till 0, men det är bättre att inte riskera.

Intressanta fakta

1. I olika länder kallas genipa för chagua, tjibara, lana, vitu, maluko.
2. I Peruanska vattendrag lever den parasitiska malen 'kandiru'. Den skapar en verklig skräck bland lokalbefolkningen. Den kan simma in i vilken som helst, även den mest intima kroppsdel, och fästa sig där med vassa taggar på gälarna. Parasiten livnär sig på blod och omgivande vävnad, vilket inte bara orsakar svåra smärtor utan också kan leda till döden. För att avlägsna den krävs kirurgiskt ingrepp. Även saften från genipafrukten eller brända löv hjälper. Att införa dessa produkter på den plats där kandiru fäst sig dödar fisken, och den kan sedan avlägsnas.
3. Guatemalanindianer ger trädet en sakral betydelse. Vid vissa ritualer bär de frukterna i händerna, i hopp och tro om att detta ska rädda dem från olyckor och sjukdomar.

Foto av genipafrukt