Multe och pelengas: vad är det för fisk och vad är skillnaderna?

Multe och pelengas är två liknande fiskarter som är kända för de flesta hushåll. För att inte göra fel vid valet måste du veta hur de ser ut och vad som skiljer dem åt.

Pelengas: hur ser det ut och var lever det?

Pelengas, pilengas eller belingas tillhör släktet Liza (multe) inom familjen multefiskar. Havsfisken klarar bra av saltvariationer, trivs i varmt vatten på sommaren och i kallt på vintern.

Pelengasens diet består av organiska rester som sjunker till botten, havsmaskar, små ryggradslösa djur, skarpsill och ansjovis.

Arten blir könsmogen efter två år. För lek, som börjar i juni, väljs flodmynningar, kustvatten med en salthalt på 32–35 promille.

Hur det ser ut

Kommersiell fisk anses väga 2–7 kg och vara 0,6–1 m lång.

Stimpelengasen har en torpedformad, gråsilvrig kropp täckt med stora cykloidfjäll. Sidorna och buken är ljusare än ryggen.

Huvudet är något tillplattat med en bred panna. Utmärkande kännetecken:

1. Ögon med röd eller orange iris.
2. En bred hudveck ovanför munnen, bildad av den framskjutande överkäken.
3. 7 mörka längsgående ränder på sidorna.
4. Förekomst av ett svagt utvecklat fettögonlock.

Bröstfenorna är rödaktiga, stjärten är kluven med spetsiga ändar.

Var finns den

Pelengasens hemvist är Japanska havet från Amurs mynning till Sydkoreas kust. På 70-talet av 1900-talet introducerades fisken experimentellt i Azovska sjön och Svarta havet. Multefiskarna anpassade sig snabbt på den nya platsen och överträffade i storlek sina släktingar från Fjärran Östern. Idag står pelengasfångsten vid Svarta havets kust för hälften av hela fångsten under fiskesäsongen.

På sommaren föredrar fisken att leva på grunda havsbankar. När kylan kommer strömmar den mot djupvattnet i floderna Don, Dnepr och Donau.

Territoriellt delas pelengasen efter levnadsområde in i en fjärranöstlig, en azovsk (donsk) och en svartahavsart (kubansk) variant.

Multe: hur ser det ut och var lever det?

Loban (lat. Mugil cephalus) är den största fisken i familjen multefiskar, släktet Mugil (grå multe). Under vintern och tillväxtperioden bildar denna värdefulla kommersiella art ofta stora stim tillsammans med Pelengas. I farans stund hoppar den lätt över lagnät.

Lobanernas föda består av detritus, maskar, små blötdjur, små kräftdjur och alger. De blir könsmogna tidigast vid 5 års ålder. Lek sker från maj till oktober både i öppet och i kustnära vatten. Honornas fruktsamhet beror på ålder och vikt. I genomsnitt lägger en individ upp till sju tusen pelagiska romkorn.

Hur det ser ut

Den långsträckta, något tillplattade framtill kroppen med ktenoidfjäll når en maximal längd på 1 m och en vikt på 12 kg. Medelstorleken på fisken är 35–40 cm med en vikt på 1,5 kg.

Kroppens färg går från blågrå på ryggen till silverfärgad på buken. På sidorna syns tydligt bruna längsgående ränder.

Karakteristiska kännetecken för loban:

1. Stort huvud med bred panna, täckt med fjäll ända till nosspetsen.
2. Fettögonlock som täcker ögat fram till pupillens början.
3. Rak överkäke utan krökningar.
4. Kort tvärgående mun.
5. Analfenan och den kluvna stjärtfenan är färgade gulgrön, bukfenorna är ljusgula, de två ryggfenorna är gråblå.

På grund av sina mörkaste fjäll bland mullefiskarna kallas loban för svart mulle.

Var den lever

Loban är vanlig i västra och östra Atlanten. Fisken förekommer längs kusterna av öar i tropiska Indiska oceanen och västra Stilla havet.

I Ryssland förekommer loban i Fjärran Östern, Tatarsundet, Svarta havet, Azovska havet och södra delen av Ochotska havet.

Fisken ökar i vikt i vikar, flodmynningar och kustvatten. För vintern flyttar den ut till öppet hav.

Hur skiljer du multe från pelengas?

De två fiskarterna i familjen Mullefiskar (Mugilidae) kan skiljas åt genom flera egenskaper:

1. Storleken hos pelengas — medelvikt 3 kg vid en kroppslängd på 50 cm. Vikten hos en könsmogen loban är 7 kg, längden — 0,4–0,9 m.
2. Fjällen hos pelengas — stora, täcker huvudet ända till nosspetsen. Hos den andra fisken — små, saknas på huvudet.
3. Ögonfärgen hos mulle är blåaktig. Hos pelengas — rödaktig eller orange.
4. Födosöksbeteende hos loban — jagar i de övre vattenlagren. Pelengas — söker föda på botten.

Fiskarna blir könsmogna vid olika åldrar. Om honorna hos pelengas leker från tredje levnadsåret, så leker mulle från sjätte. Hos loban varar leken hela sommaren plus september, medan pelengas fortplantar sig från början av juni till mitten av juli.

Vilken fisk är godare och nyttigare?

Smaken på köttet från mulle och pelengas är likartat. Det är saftigt, mört och fritt från små ben. Hos den senare är köttet sötare men mindre kaloririkt. Loban har fått större erkännande i världen. Det är inte förvånande om man jämför utbredningsområdena för båda arterna.

Loban och pelengas tillagas ångkokt, kokt, stuvad, ugnsbakad, på grill eller i kolgrill.

Energivärdet för 100 g mulle är 150 kcal, proteiner/fett/kolhydrater — 25, 5, 0 g. Kaloriinnehållet för 100 g pelengas är 117 kcal, proteiner/fett/kolhydrater — 19, 4, 0 g respektive.

Mulle innehåller mer protein, vitaminer A, PP, B-gruppen och mineraler. Pelengas innehåller kolin, kalciferol, tokoferol, som helt saknas hos loban.

Mulle och pelengas är värdefulla kommersiella arter, vars konsumtion normaliserar kolesterolhalten i blodet, stärker blodkärlsväggarna och minskar risken för blodproppar. Om man inkluderar fiskkött i kosten 2 gånger i veckan, normaliseras matsmältningen, kroppens motståndskraft mot förkylningar ökar och det allmänna välbefinnandet förbättras.